Olofsdotter, Karin
1570-1646

Kyrkoherde i Sollefteå (Y) [7] .
Född 1600 i Nora (Y) [7] .
Död 1669 i Sollefteå (Y) [7] .
Laurentius Johannes Noræus (1630-69), var son till khden i Nora Hans Larsson och nämnes 1623-28 såsom kapellan i Nora tingslag. Undertecknar 1630 Sollefteå s:ns knektelängd och nämnes pastor i Sollefteå 1631, då hans broder Israel dedicerar honom det minnestal han s. å. hållit öfver Gabriel Er. Oxenstierna. Vid tinget 9 juli 1635 klagade khden herr Lars jämte ett par socknemän på Olof Månsson i Graninge, att han huggit några rågsvedjor i Sollefteå skog, i synnerhet en stor svedja, där han utsått 6 t:r råg. Olof sade det vara allmänningsskog, men rätten resolverade, att ingendera parten skulle befatta sig med samma råg, förrän dom fallit; socknemännen skulle emellertid skära rågen. Herr Lars kärade på tinget 27 juli 1646, att präststommarna i Långsele vore komna från prästbordet alltsedan hans svärfaders sal. herr Stighs död i 17 års tid; de blefvo därför herr Lars tilldömda, och de som jorden brukat skulle vedergälla khden skadan. Olof Månsson, hvilken dömdes till 40 mkr böter, klagade i Hofrätten, som 29 juni 1649 anbefallde ny ransakning, i sammanhang hvarmed nya rågångar fastställdes mellan Nordsjö och Långsele präststomme å ena sidan och Hamre by å den andra. Herr Lars erhöll 1647 af drottningen till kapellanens aflöning 16 t:r vederlagsspannmål. År 1649 pliktade Anders Jonsson i Öfverbäck och Enoch Långsel 40 mk hvardera, enär de utan lof fråntagit Påvel Michelsson i Hambre socknens mässe kalk, som var af klockaren där insatt till förvaring, sedan kapellanen med Christi nattvard hustrun besökt hade. Khden blef år 1650 falskeligen beskylld af en ogift kvinna Elisabeth Abrahamsdotter att vara fader till hennes barn, men vid tingsransakningen 2 aug. s. å. i närvaro af prosten N. Bozæus och khdarne Austrædius i Torsåker och O. Anthelius i Boteå återtog hon beskyllningen; den rätte barnafadern, en finndräng, hade tubbat henne att vältra skulden på herr Lars. Khden afled 1669, efter att förestått församlingen i 40 år. Ärkeb. L. Paulinus visiterade här i juli 1642 och hade äfven hit instämmt Resele- och Ramseleborna. G. m. Catharina Stigsdotter, dotter till khden Stigelius

Född i Nora (Y).
Död 1688-04-23 i Stora Tuna (W).

Efter Segericus Nenzelius död bosatte hon sig i Brusala i Aspeboda sn och där hon från början av 1650-talet bedrev gästgiveri och krögeri. De sista 15 åren var hon sängliggande av slag och kunde varken röra eller vända sig [Ekström1971].

Enligt Ekmans släktkrönika:

Gift 1:o med Segericus Nenzelius. Efter hans död bosatte sig Margareta med barnen på det skattehemman i Brusala uti Aspeboda socken mellan Stora Tuna och Falun, som maken i livstiden köpt av kronan. Här gifte hon sig med sin dräng som därefter nämns "hemmansbrukare". Änka andra gången levde hon inpå 1670-talet (Red: Jfr dödsår?).

Egendomligt är att hon oaktat sitt omgifte blev begraven vid sidan av sin första make i Tuna kyrka. Hon är dock på gravstenen omnämnd med endast initialbokstäverna till sitt flicknamn "M.H.D.". Märkligt är även att "mesalliansen" ej hindrade att två av hennes döttrar gjorde så förnämliga partier, nämligen med två bröder Rudbeckius, den ene biskop Nicolaus och den andre häradshövding Paul, nobiliserad Rudebeck.

PRÄSTFRUN SOM BLEV KRÖGERSKA

Historien om prästfrun Margareta Hansdotter Noraea, gift med kyrkoherden Segericus Segrici Nenzelius i Stora Tuna, finns tillgänglig i ett fåtal skrifter. Utifrån dessa kan man i efterhand göra olika tolkningar av hur samtiden betraktade henne och vad som hände under hennes levnad. Måhända finns där inslag av såväl avund som högfärd.

Margareta Hansdotter Noraea föddes omkring år 1600 i Nora (Y). Fadern var kyrkoherden Johannes Laurenti (Hans Larsson) i Nora och hans hustru Karin Olofsdotter. En bror blev senare kyrkoherde i Sollefteå. Nästa gång vi träffar Margareta Hansdotter är som hustru till Segericus Segerici Nenzelius (Seger Segersson) född omkring år 1600 i Nänsjö, Gudmundrå (Y). Efter prästvigningen år 1629 var han regementspastor vid de norrländska trupperna i Tyskland. Efter Gustaf II Adolfs död 1632 blev han änkedrottning Maria Eleonoras hovpredikant. Han befann sig alltså i hovets närhet under ett antal år och upplevde säkert den bisarra historien om änkedrottningens önskan att få förvara den avlidne kungens hjärta i ett skrin i avvaktan på begravningen.

Inför Nenzelius utnämning till kyrkoherde i Stora Tuna var Förmyndarregeringen, ledd av Axel Oxenstierna, inblandad. Man ansåg att Nenzelius var "förtjänt av en bättre och roligare lägenhet". Biskopen i Västerås motsatte sig detta men fick efter en rad turer ge vika och år 1634 kom utnämningen. Kyrkoherde Nenzelius fick av Kronan köpa mark där Brusala gård ingick och bosatte sig med familjen på gården. I rask följd föddes i familjen tre döttrar innan kyrkoherden plötsligt dog 1638. Vad man kan utläsa föddes sedan ytterligare en dotter "postumt", det vill säga efter faderns död. Änkan Margareta fortsatte bo kvar på den egna gården Brusala eftersom makens efterträdare Simon Benedicti Arbogensis redan var gift. Därmed behövde han inte eller rättare sagt kunde han inte konservera, gifta sig, med företrädarens hustru. Denna lösning förekom ofta av försörjningsskäl.

Familjens situation år 1638 var säkert svår för änkefru Margareta med sina fyra minderåriga döttrar. Brusala gård ägdes av henne, men hur skulle den fortsatta försörjningen ordnas?

Man måste komma ihåg att det fanns en rad oskrivna sociala lagar inom prästerskapet om hur ny familjebildning borde ske och dessutom fanns förväntningar om prästdöttrars val av äktenskapspartner. I en källorna kan utläsas att änkan Margareta gift sig med "en sin dräng, som därefter nämnes hemmansbrukare". I en annan källa sägs att hon "af ett nedrigt gifte med en Landtman sig mechta förhatelig gjordt". Mera troligt är uppgiften att hon gifte sig med vedinspektor och länsmannen Elias Eriksson, som avled 1677 i Aspeboda. I Vesterås stifts herdaminne uppges att hon från början av 1650-talet bedrev gästgiveri och krögeri. De sista åren var hon drabbad av slag och var sängliggande och kunde varken röra eller vända sig. Det har inte gått att utröna om det verkligen bedrevs ett gästgiveri på Brusala. Naturligtvis kan inte uteslutas att så var fallet någon period under de 50 år hon levde efter första makens död.

Men hur skulle Margareta klara av att utifrån sin nya levnadssituation gifta bort sina döttrar ståndsmässigt? Man kan säga att hon säkert lyckades över förväntan. Så här gick det för hennes döttrar:

Catharina (anmoder till Ekmangrenen), född ca 1625, gifte sig med Nicolaus Johannis Rudbeckius f 1622, son till biskopen i Västerås Johannes Rudbeckius. Nicolaus Johanni blev senare kyrkoherde i Stora Tuna år 1662. I familjen föddes 11 barn men när barn nr 11 föddes år 1662 dog Catharina i barnsbörd. Maken gifte senare om sig två gånger och tillträdde år 1677 som biskop i Västerås.

Margareta, född ca 1634, gifte sig med kornetten (fänriken) vid kavalleriet, Måns Jönsson Aspgren. Margareta dog i Stora Tuna år 1691. Inga barn är kända.

Maria, född 1638, gifte sig med en annan son till biskopen Johannes Rudbeckius, nämligen Paulus Johannis Rudbeckius, assessor vid Göta hovrätt. Maken blev senare adlad Rudebeck. I äktenskapet föddes minst 16 barn. Maria dog år 1703 i Järstorp (F).

Elisabet, född ca år 1639, gifte sig med gästgivaren och länsmannen Jöns Mattsson i Strand, Vika. Denne dog år 1667 och Elisabet gifte sig en andra gång med komminister Andreas Petri Wallenius i Aspeboda. Hon dog år 1687. Inga barn är kända.

Man kan anta att det fanns de som ansåg att prästfrun Margareta gift ner sig statusmässigt. Trots denna "mesallians" så gjorde två av döttrarna förnämliga partier i och med giftermål med biskopssönerna Rudbeckius, vilket framgår av uttalandet "ehuru doch döttrarnas gifte theremot, med 2:ne hederliga Biskopliga Rudbecker, sig ganska wel skal hafwa tecknat".

Hennes döttrar födde minst 27 barn och därmed återfinns idag åtskilliga ättlingar bland intresserade släktforskare.

I Aspeboda likbok finns en intressant uppgift, "den 25 maj 1667 kl 3 efter middagen avsomnade i Herranom; den fordom Högmodige och Höglärde Herren, nu wist hoos Gudhi Saligh. Magister Johann. Rudbeck". Det framgår inte tydligt var i Aspeboda Magister Rudbeck, tillika kyrkoherde i Falun, avled. Kanske var han på besök hos sina två bröders svärmor Margareta? Dödsfallet inträffade endast tre dagar efter det glädjande beskedet att han och bröderna Nicolaus och Petrus skulle promoveras till teologie hedersdoktorer i Uppsala i oktober samma år.

När man läser de olika utsagorna kring prästänkan Margareta Hansdotter Noraeus levnadsöde slås man av tanken att hon gick sina egna vägar. Gifte om sig med en man av "lägre" social rang, men upprätthöll helt säkert kontakter med svärsönerna Rudbeckius och ansågs högfärdig i folks ögon. Därav uttrycket "mechta förhatlig". Oaktat sitt omgifte blev hon begravd vid sidan av sin första make vid Stora Tuna kyrka och på gravstenen står initialerna MHD. I Muncktells Vesterås stifts herdaminne tolkas initialerna "som ofelbart hustru-namnet, ehuru för oss obekant, motte tillkännagifwa".

Källor:

Sahlstedt, Stora Tuna i Dalom och Bergom Minnes-Döme, år 1743
Frithiof Ekman, En Westmanland-Dala Slägt, år 1935
Muncktell, Ekström, Vesterås Stifts Herdaminne
Olika Internetkällor
(Sten Hofvenstam 2010)