Född
1596-02-27
i Kaplagården, Hökbacken, Rättvik (W).
Död
1675-07-25
i Stockholm.
Adlad 1649 under namnet Stiernhöök.
Sedan han mist sina föräldrar, kunde han endast genom en släktings bistånd i Arboga
få fortsätta sina i Västerås började studier. Genom ovanlig flit och stora kunskaper bragte
han
det dock snart därhän, att han, ehuru icke student, blef anställd som collega scholae i
Arboga,
och då han ådragit sig den nyutnämnde biskopen Johannes Rudbeckius uppmärksamhet,
erhöll han 1619 genom dennes försorg medel att bege sig till Uppsala. På biskopens förord
fick
han dessutom s. å. ett stipendium och fri öfverresa med Axel Oxenstierna till Tyskland, där
han
studerade vid universiteten i Leipzig, Jena, Wittenberg och Rostock. Återkommen till
Stockholm 1624, kallades han att för konungen redogöra för de politiska förhållandena i
Tyskland och Danmark och tyckes ha gjort detta till Gustaf II Adolfs belåtenhet, enär han s.
å.
utnämndes till politices et juris lector vid det nya gymnasiet i Västerås. 1625 promoverades
han
i Uppsala till fil mag. Sin befattning lämnade han snart för att 1626, troligen med kungligt
understöd, företaga en andra utrikes resa. Sedan han någon tid vistats i Rostock, sökte han
med ett holländskt fartyg komma öfver till England, men blef jämte sina reskamrater
tillfångatagen af fientliga spanska kryssare. S. lyckades dock vinna beskydd af en lärd jesuit
och fick med dennes bistånd pass till Frankrike. Därifrån begaf han sig till universiteten i
Leiden och Franeker samt anlände sedermera till England, hvarest han besökte Oxford
och Cambridge. Efter sin återkomst till Sverige 1628 utnämndes han till "professor" i
statsvetenskap och svensk lagfarenhet i Västerås, en befattning, som endast tyckes ha varit
tillfälligt inrättad för honom, samt blef 1630 kallad till referendarie i konungens kansli, eller
föredragande af utrikes ärenden. Då han af motvilja mot hoflifvet och kärlek till sitt
vetenskapliga arbete afböjde sistnämnda utmärkelse, fick han uttrycklig befallning att i stället
tillträda ett assessorsämbete i Åbo hofrätt. I tio år arbetade han där i den praktiska
lagfarenhetens tjänst, samtidigt bestridande lagmanssysslan i norra Finland. Vid Åbo
universitets instiftelse 1640 utnämndes han emellertid till professor i lagfarenhet och
förflyttades
1642 som led. af lagkommissionen till Stockholm. 1646 erhöll han Örbyhus domsaga och
förordnades 1647 till revisionssekreterare i justitiemål, eller föredragande
inför regeringen. 1649 adlades han med namnet S. Hofråd sedan 1666, fortfor han att,
ehuru
blind, med sin sons biträde, sköta sina åligganden. Ehuru upptagen af sin viktiga
ämbetsverksamhet, egnade S. sig äfven med kraft åt rättsväsendets förbättring. 1653
års straffordning är af honom utarbetad, och i det kollegium, som skulle bereda en ny
kyrkolag,
var han en lika verksam som till sin religiösa ståndpunkt själfständig ledamot. Han öfversåg
därjämte flera lagförslag och lämnade i sin kraftfulla, efter de gamla lagarna bildade stil ett
mönster för kommande lagarbeten. Sitt egentliga rykte och sitt namn som "svenska
lagfarenhetens fader" vann han dock genom det storartade verket De jure sveonum et
gothorum vetusto (1672), i hvilket han med djup kunskap och stort skarpsinne ger en skildring
af rättstillståndet i Sverige från äldsta tider, och bortrensar en mängd af de fabler, hvarmed
man dittills utsmyckat Sveriges fornålder. Hans öfriga skrifter utgöras af orationer,
disputationer
m. m.
1837 lät Svenska akad. prägla en minnespenning öfver honom. Ett monument (ett nära
4 m. högt granitblock med S:s medaljongporträtt i brons) restes på 300-årsdagen af hans
födelse 1896 på den s. k. Stiernhöökskullen (Hökberget) i Rättvik.
Domprost
1650
i Västerås.
Född
1601-02-28
i Rättvik (W).
Död
1680-04-27
i Västerås.
Broder till den berömde Joh. Olai Stjernhöök, under hvars collegat han studerade i Arboga
skola. Fattig, åtnjöt han duk och disk på kommunitetet i Uppsala och hade condition hos d:r
Chesnecopherus. Rektor i Arboga 1633. Flyttad 1635 till Västerås i lika tjenst, som der var
förenad med logices lectionen i gymnasium. Gjorde med understöd av domcapitels medel en
utrikes resa och besökte flera academier. Prästvigd i Arboga 1637, då han nyss hemkommit
från Tyskland, där han studerat i Königsberg och tagit hemresan öfver Köpenhamn, då han af
kriget hindrades att resa vidare i Tyskland och det var förbjudet att resa åt Holland. Physices
lector 1638, prom. mag. i Uppsala 1639, theol. lector och pastor i Hubbo 1642 samt sedan
1648 kyrkoherde i Stora Skedvi.
Efter något år återkallad till Västerås och fick 1650 Drottningens fullmagt att der vara pastor
och contractsprost, hvilken titel vid denna tid började ändras till domprost. Presiderade vid
prestmötet redan 1648 och var stiftets fullmägtig på flera riksdagar. Hade den kärlek och
förtroende, att han två gånger uppfördes på biskopsförslag. Fick det vittnesbörd att hafva
varit
"en from man utan alla practiquer.
Av Petrus och Carins barn dog flera tidigt. De sex efterlevande antog namnet Aroselius.
Sönerna blev präster och döttrarna prästgifta.