Hedemorensis (Dalekarlus), Olaus Petri
-1616

"Herr Olof i Bro", Komminister 1576 i Rättvik (W).
Kyrkoherde 1608 i Bro, Kolsva (U).
Född på fädernegården i Vikmanshyttan, Hedemora (W).
Död 1616-06-03 i Bro, Kolsva (U).

Komminister i Rättvik 1593 till cirka 1608 då han blev kyrkoherde i Bro.

Medverkade i underskriften av Uppsala mötes beslut.




Olaus Petri Hedemorensis (Dalekarlus).
Född på fädernegården i Vikmanshyttan, Hedemora (W). Död 1616-06-03 i Bro, Kolsva (U). "Herr Olof i Bro", Komminister 1576 i Rättvik (W).
Kyrkoherde 1608 i Bro, Kolsva (U).
F Peder Jönsson (fmf: Pedersson?).
Född 1502 i Hedemora (W) [1] . Förmögen bergsman och ägare omkring 1550 till Vikmanshyttan, Hedemora (W).
FF Jöns Svensson.
Bergsman omnämnd 1539-68 i Vikmanshyttan, Hedemora (W) [2] .
   
 
   
 
     
 
   
 
       
 
   
 
     
 
   
 

Levnadsbeskrivning

"Herr Olof i Bro", Komminister 1576 i Rättvik (W).
Kyrkoherde 1608 i Bro, Kolsva (U).
Född på fädernegården i Vikmanshyttan, Hedemora (W).
Död 1616-06-03 i Bro, Kolsva (U).

Komminister i Rättvik 1593 till cirka 1608 då han blev kyrkoherde i Bro.

Medverkade i underskriften av Uppsala mötes beslut.



Relationer och barn

Gift 1590.

Margareta Hansdotter.
Född 1590 i Rättvik (W) [3] .
Död 1612-12-02 i Bro, Kolsva (U).

Elisabet Dalekarlia.
Född 1592.
Död 1652 [4] .


Johan Olofsson Dalekarlus (Stiernhöök).
Född 1596-02-27 i Kaplagården, Hökbacken, Rättvik (W).
Död 1675-07-25 i Stockholm.

Adlad 1649 under namnet Stiernhöök.

Sedan han mist sina föräldrar, kunde han endast genom en släktings bistånd i Arboga få fortsätta sina i Västerås började studier. Genom ovanlig flit och stora kunskaper bragte han det dock snart därhän, att han, ehuru icke student, blef anställd som collega scholae i Arboga, och då han ådragit sig den nyutnämnde biskopen Johannes Rudbeckius’ uppmärksamhet, erhöll han 1619 genom dennes försorg medel att bege sig till Uppsala. På biskopens förord fick han dessutom s. å. ett stipendium och fri öfverresa med Axel Oxenstierna till Tyskland, där han studerade vid universiteten i Leipzig, Jena, Wittenberg och Rostock. Återkommen till Stockholm 1624, kallades han att för konungen redogöra för de politiska förhållandena i Tyskland och Danmark och tyckes ha gjort detta till Gustaf II Adolfs belåtenhet, enär han s. å. utnämndes till politices et juris lector vid det nya gymnasiet i Västerås. 1625 promoverades han i Uppsala till fil mag. Sin befattning lämnade han snart för att 1626, troligen med kungligt understöd, företaga en andra utrikes resa. Sedan han någon tid vistats i Rostock, sökte han med ett holländskt fartyg komma öfver till England, men blef jämte sina reskamrater tillfångatagen af fientliga spanska kryssare. S. lyckades dock vinna beskydd af en lärd jesuit och fick med dennes bistånd pass till Frankrike. Därifrån begaf han sig till universiteten i Leiden och Franeker samt anlände sedermera till England, hvarest han besökte Oxford och Cambridge. Efter sin återkomst till Sverige 1628 utnämndes han till "professor" i statsvetenskap och svensk lagfarenhet i Västerås, en befattning, som endast tyckes ha varit tillfälligt inrättad för honom, samt blef 1630 kallad till referendarie i konungens kansli, eller föredragande af utrikes ärenden. Då han af motvilja mot hoflifvet och kärlek till sitt vetenskapliga arbete afböjde sistnämnda utmärkelse, fick han uttrycklig befallning att i stället tillträda ett assessorsämbete i Åbo hofrätt. I tio år arbetade han där i den praktiska lagfarenhetens tjänst, samtidigt bestridande lagmanssysslan i norra Finland. Vid Åbo universitets instiftelse 1640 utnämndes han emellertid till professor i lagfarenhet och förflyttades 1642 som led. af lagkommissionen till Stockholm. 1646 erhöll han Örbyhus domsaga och förordnades 1647 till revisionssekreterare i justitiemål, eller föredragande inför regeringen. 1649 adlades han med namnet S. Hofråd sedan 1666, fortfor han att, ehuru blind, med sin sons biträde, sköta sina åligganden. Ehuru upptagen af sin viktiga ämbetsverksamhet, egnade S. sig äfven med kraft åt rättsväsendets förbättring. 1653 års straffordning är af honom utarbetad, och i det kollegium, som skulle bereda en ny kyrkolag, var han en lika verksam som till sin religiösa ståndpunkt själfständig ledamot. Han öfversåg därjämte flera lagförslag och lämnade i sin kraftfulla, efter de gamla lagarna bildade stil ett mönster för kommande lagarbeten. Sitt egentliga rykte och sitt namn som "svenska lagfarenhetens fader" vann han dock genom det storartade verket De jure sveonum et gothorum vetusto (1672), i hvilket han med djup kunskap och stort skarpsinne ger en skildring af rättstillståndet i Sverige från äldsta tider, och bortrensar en mängd af de fabler, hvarmed man dittills utsmyckat Sveriges fornålder. Hans öfriga skrifter utgöras af orationer, disputationer m. m.

1837 lät Svenska akad. prägla en minnespenning öfver honom. Ett monument (ett nära 4 m. högt granitblock med S:s medaljongporträtt i brons) restes på 300-årsdagen af hans födelse 1896 på den s. k. Stiernhöökskullen (Hökberget) i Rättvik.


Petrus Olai Dalekarlus.
Domprost 1650 i Västerås.
Född 1601-02-28 i Rättvik (W).
Död 1680-04-27 i Västerås.
Broder till den berömde Joh. Olai Stjernhöök, under hvars collegat han studerade i Arboga skola. Fattig, åtnjöt han duk och disk på kommunitetet i Uppsala och hade condition hos d:r Chesnecopherus. Rektor i Arboga 1633. Flyttad 1635 till Västerås i lika tjenst, som der var förenad med logices lectionen i gymnasium. Gjorde med understöd av domcapitels medel en utrikes resa och besökte flera academier. Prästvigd i Arboga 1637, då han nyss hemkommit från Tyskland, där han studerat i Königsberg och tagit hemresan öfver Köpenhamn, då han af kriget hindrades att resa vidare i Tyskland och det var förbjudet att resa åt Holland. Physices lector 1638, prom. mag. i Uppsala 1639, theol. lector och pastor i Hubbo 1642 samt sedan 1648 kyrkoherde i Stora Skedvi.

Efter något år återkallad till Västerås och fick 1650 Drottningens fullmagt att der vara pastor och contractsprost, hvilken titel vid denna tid började ändras till domprost. Presiderade vid prestmötet redan 1648 och var stiftets fullmägtig på flera riksdagar. Hade den kärlek och förtroende, att han två gånger uppfördes på biskopsförslag. Fick det vittnesbörd att hafva varit "en from man utan alla practiquer.

Av Petrus och Carins barn dog flera tidigt. De sex efterlevande antog namnet Aroselius. Sönerna blev präster och döttrarna prästgifta.




Källor

  1. appelblad.com
  2. Torsten Berglund
  3. Födelseort Hedemora enligt annan uppgift
  4. Björn Bertilsson

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Framställd 2019-11-16 med hjälp av Disgen version 2018.