Olsdotter, Anna Kristina
1838-1919

Anna  Kristina  Olsdotter 1838-1919
Född 1838-12-22 i Tuve (O) [1] .
Död 1919-06-03 i Bällskär Nordgården, Backa (O) [2] .


Anna Kristina Olsdotter.
Född 1838-12-22 i Tuve (O) [1] . Död 1919-06-03 i Bällskär Nordgården, Backa (O) [2] .
F Olof Andersson.
Född 1785 i Tuve (O) [1] . Död 1862 i Tuve (O) [1] .
FF Anders Andersson.
Född 1759 i Tuve (O) [1] . Död 1816 i Tuve (O) [1] .
   
 
   
 
FM Kerstin Olsdotter.
Född 1759 i Tuve (O) [1] . Död 1835 i Tuve (O) [1] .
   
 
   
 
M Marit Nilsdotter.
Född 1804 i Tuve (O) [1] . Död 1846 i Tuve (O) [1] .
MF Nils Arvidsson.
Född 1753 i Tuve (O).
   
 
   
 
MM Anna Jonasdotter.
Född 1774 i Tuve (O) [3] . Död 1842 i Tuve (O) [3] .
   
 
   
 

Levnadsbeskrivning

Född 1838-12-22 i Tuve (O) [1] .
Död 1919-06-03 i Bällskär Nordgården, Backa (O) [2] .

Relationer och barn

Gift 1909-04-15.

Johan August Olausson.
Kronoarrendator i Bällskär Nordgården, Backa (O).
Född 1843-01-30 i Backa (O) [4] .
Död 1921-01-05 i Bällskär Nordgården, Backa (O) [2] .

Birgitta Tingdal april 2010:

Jag var en stund hos Sigrid idag. Visst är det fantastiskt vad hon kan förmedla. Hon hade hittat en uppgift om att det fanns en fastighet i Haga i Göteborg som delades efter min farmor Emmas fars död. - Undrar vad det var han hade i Haga , hade Sigrid undrat. Jag hade kollat med Lantmäteriet att det var en fastighet på nuvarande Skolgatan 20 som Johan Olausson köpt tillsammans med en A J Thulin och jag hade undrat vem denne Thulin kunde vara. - Jo, men det var ju Johans svåger, alltså Kristinas bror, sa Sigrid. Han hade tagit namnet Thulin för de bodde i Tuve... Annars pratade de aldrig mycekt om Kristinas släktingar - det var bara de där Thulins man hörde talas om... Visst är det ganska fantastiskt att hon alltså visste vem farmor Emmas morbror var och varför han bytt namn......



Maria Gustava Johansdotter.
Född 1868-02-02 i Bällskär Nordgården, Backa (O) [5] .
Död 1949-07-29 i Örgryte (O) [6] .


Klas Emil Johansson.
Bonde i Nr 2:16-17, Tingstad, Lilla Krokegården, Backa (O).
Född 1871-09-18 i Backa (O) [7] .
Död 1936-11-14 i Tingstad, Lilla Krokegården, Backa (O) [6] .


Olga Emilia Johansson.
Född 1874-05-09 i Bällskär Nordgården, Backa (O) [8] .
Död 1950-05-08 i Göteborgs Karl Johan (O) [6] .


Frans August Johansson NÄ Bergman.
Bonde i Aröd, Backa (O) [9] .
Flyttade 1971 från Backa (O) till Råda, Härryda (O) [1] .
Född 1876-03-22 i Bällskär Nordgården, Backa (O) [1] .
Död 1980-02-12 i Råda (O).
Gift som "Hemmason Bällskär Nordgården" Änkeman 1962-11-26 (R Vejfors).

-----------------

Birgitta Tingdal, Emmas sondotter, berättar:

Farmors bror Frans var född 1876 och blev nästan 104 år. De sista åren av hans liv brukade jag hälsa på honom på Mölnlyckes ålderdomshem. Han var pigg och alert med ett utmärkt minne.

Att träffa Frans var som att få en personlig relation till dem som levt mer än hundra år tidigare. Han och hans fru Ida umgicks med mina farföräldrar Johan och Ida. Han mindes farfarsfar Carl Andersson och var naturligtvis bekant med Tingdalsbröderna.

Frans mindes Carl bara lite vagt. ”När jag var liten och gick i skolan minns jag att Carl Andersson kom och tittade till oss” berättar han. ”Han var väl med i skolstyrelsen och skulle se hur det gick för oss. Han var ju en gammal man då. Jag minns honom som snäll och vänlig”.

Om svågern Johan hade Frans mer att säga. Han pratade lite försiktigt som om han inte ville säga för mycket. ”Han var ju en sån där väldigt aktiv människa”, sa han. ”Att bara ha en gård att sköta räckte ju förstås inte för honom. Nej, han var aktiv i föreningar, var auktionsutropare och for runt så mycket han kunde”.

Om Johans fru Ida sa Frans mest att hon var snäll. Snäll var inget ord han använde om Johan. En rätt hård man med häftigt humör var intrycket jag fick.

”Tingdalspojkarna var ju som sin far”, sa Frans och skrattade lite. ”De kunde ju aldrig ta det lugnt. Mycket skulle de göra och fort skulle det gå. Jag minns en gång när de höll på att ta upp potatis. Oj, vad det gick undan. Undrar just om mer än hälften hamnade i korgarna.”




Selma Natalia Johansdotter.
Född 1879-11-18 i Bällskär Nordgården, Backa (O) [10] .
Död 1917-11-28 i Lundby (O) [1] .
Dödsorsak: TBC


Emma Josefina Olausson (Johansdotter).
Född 1883-10-07 i Bällskär Nordgården, Backa (O).
Död 1965-07-17 i Kärrsgården, Backa (O).

Birgitta Tingdal efter ett besök hos Sigrid sept 2007:

Så berättade hon (Sigrid Johansson, dotter till Klas Johansson - min farmor Emmas bror) att orsaken att farfar och farmor (Johan Albert och Emma) bodde på Nordgården och inte Kärrsgården var att de först bott på Kärrsgården men att Emma hade kommit gråtandes hem till Nordgården och sagt att hon fick jobba ihjäl sig på Kärrsgården och inte kunde klara det. Så hennes föräldrar bestämde resolut att Otto och Emma fick ta över Nordgården och så blev det . Hårda pix på Kärrsgården alltså....

---------------

Birgitta Tingdal, Emmas sondotter, berättar:

Farmor hade böjda fingrar av reumatism. De verkade vara formade av virkningen som hon ofta satt med. Grytlappar och dukar. Grytlapparna var vita med gula eller blå kanter. Fast på söndagarna virkade hon inte. Det passade sig inte i ett schartuanskt hem.

När det inte var söndag arbetade hon jämt. Lugnt och metodiskt precis som när hon virkade. Hon pratade inte så mycket och skrattade just inte. Hon var återhållsam, nedtryckt av ett slags mindervärdighetskänslor och samtidigt stolt över att hon gift sig in i vad hon ansåg som en fin bondfamilj med ett namn att vara stolt över.

Det var en märklig stolthet för samtidigt som farfar var erkänd i trakten som mycket duktig bonde och trädgårdsmästare, omtänksam och generös och kommunal förtroendeman var han under större delen av deras äktenskap periodare. Under perioderna han drack fick farmor själv ta ansvar för gården och torgförsäljningen, barn och anställda.

Jag undrade ofta över hur hon orkat med pressen för samtidigt som hon var mycket duktig och praktisk var hon rädd. Rädslan var naturligtvis nedtryckt och väl gömd. Det fanns inget utrymme för den. Det gällde bara att hålla på och framhärda.

Någon gång kunde farmor berätta om när hon var ung. Hur hon när hon var förlovad ville gå på teater men farfar ville inte gå med för han skulle jobba så hon fick gå själv. "Och jag tänkte", sa hon, "att vad är det för en karl jag var förlovad med som hellre kör gödsel än går på teater." Men så var farfar och den inställningen var kvar hela livet.

Hon berättade också en gång om sin syster som när hon var förlovad upptäckt att hennes fästman drack. "Och vi grät tillsammans", sa farmor. Det var enda gången hon uttryckte något sådant. "Det gick ju inte att bryta en förlovning", fortsatte hon." Vad skulle folk ha sagt om det?"

Far var enda sonen och farmors ögonsten. Hon formligen avgudade honom. Inte med ord och kramar med hon utstrålade en slags orubblighet som sa att det fanns inte något bättre, han var utom tävlan. Hennes dyrkan parades men en kärvhet som aldrig skulle släppa fram ömhet eller mjukhet. Det var en märklig kärlek att ta emot, sa far. Vi barnbarn åkte väl med i den allmänna beundran. Men det var klart att det var far som var det viktigaste.

En gång fick farmor hembud men hon dog inte. När hon vaknade till liv var hon rädd. "Jag hade inte förberett mig för döden och då skulle jag inte kommit till Gud", sa hon. Det sista året blev hon påtagligt öppnare. Hon kunde le och prata lite förtroligt. Jag sa till henne att det var roligt att vi kunde prata så naturligt med varandra nu och hon nästan skrattade och sa att förut hade hon ju ofta varit så sjuk och dålig så hon hade inte orkat med något. Jag var lite förvånad, farmor blev ju bara äldre och äldre och skröpligare och skröpligare. Det var i köket på sommaren hemma på Kärrsgården som jag förstod att hon var en människa, inte bara en farmor. Någon vecka senare pratade vi i telefon och jag sa igen att det var roligt att kunna prata så mycket med henne.

Veckan därpå en tidig morgon ringde farfar och sa att mamma var död. Han kallade henne alltid mamma. Jag minns farmor, lugn och mycket blek. Farfar lagt knäppt händerna på henne och slutit hennes ögonlock och lagt lakan och täcke till rätta. Jag minns att jag var rörd över hans lite tafatta omsorg.




Källor

  1. Roland Vejfors
  2. Backa F:3
  3. Bo Wilhelmsson
  4. AD
  5. Backa E:1
  6. SDB
  7. 868.6.400
  8. 868.5.2000, SDB
  9. "Natur och folk i Backa socken" sid 225 (Filip Bergman)
  10. Vigselbok 1907

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Framställd 2019-11-16 med hjälp av Disgen version 2018.