Bose, Kristina Pedersdotter
1557-1620

Född 1557 i Äskog, Almby (T).
Död 1620 i Västerås.
Dödsorsak: Ihjälslagen av en smed i Västerås (?)
Jämte make och fem barn begraven i Örebro kyrka enligt uppgift på gravsten.


Kristina Pedersdotter Bose.
Född 1557 i Äskog, Almby (T). Död 1620 i Västerås.
F Per (Petrus i Äskog) Larsson.
Född omkring 1525. Bonde i Äskog, Almby (T).
     
 
   
 
     
 
   
 
M NN Larsdotter.
Född i Mark, Almby (T).
MF Lars Persson.
Bonde ? i Mark, Almby (T).
   
 
   
 
     
 
   
 

Levnadsbeskrivning

Född 1557 i Äskog, Almby (T).
Död 1620 i Västerås.
Dödsorsak: Ihjälslagen av en smed i Västerås (?)
Jämte make och fem barn begraven i Örebro kyrka enligt uppgift på gravsten.

Relationer och barn

Gift 1579.

Johan Pedersson Rudbeck.
Levde i Ormesta, Almby (T).
Stadsskrivare i Örebro.
Född 1550 i Rudbaek, Holstein (Danmark).
Begravd 1603 i Örebro.
Dödsorsak: Pest
Död 1603 i Örebro län.
Invandrade på 1570-talet och bosatte sig i Ormesta i Almby socken.

Amtman hos Hertig Karl i Örebro, sedermera kung Karl IX.

Gravsten (översättning från latin): Här ligger begravd med hustrun och 5 barn Johannes Rudbeckius, som var stadsskrivare här. Född 1550 i byn Rudbeck, Vesteds sn, mellan Flensburg och Haderslev, död i pesten 1603. Hans far Petrus i Rudbeck, farfar Johannes Johannis i Hoftrup. Hustru Christina Bose, född 1557 i Almby sn, död i konsumtionsfeber Västerås 1620 med söner här begravd. Far Petrus i Äskog, farfar/morfar Laurent Petri i Mark. Stenen rest av sönerna Peter, Johannes och Jakob Rudbeckius.

----------

U en friherrelige æt Rudbeck og de 4 adelige ætter Rudbeck og Rudebeck, indførte på ridderhuset henholdsvis i årene 1776 og 1675, 1693, 1700, 1720, nedstammede fra den i det 16. århundrede til Sverige indvandrede Johan Pedersen Rudbeck, stadsskriver i Ørebro og hertug Karls amtmand, død 1603. Hans grav findes endnu i Ørebro kirke og på gravstenen nævnes hans nærmeste forfædre. Der er desuden bevaret en gammel dansk optegnelse på pergament, ifølge hvilken slægten var af adel i Holsten, bekendt op til år 1380. Som vi vil få at se, må der dog ved "Holsten" i dette som i så mange andre tilfælde tænkes på Sønderjylland, og den tyske adelsslægt viser sig ved nærmere betragtning at være en dansk bondeslægt.

Blandt Johan Pedersens sønner udmærkede tre sig ved deres lærdom; mest bekendt blev dog dr. Johannes Johannis Rudbeckius (d. e. Hans Hansen Rudbæk) både ved sin egen fremragende dygtighed og ved sine fire sønner. Han var født 1581, professor i Upsala fra 1604, hofprædikant hos kong Gustav Adolf, og fra 1618 biskop i Vesterås, indtil sin død 1646. Han hørte til sin tids lærdeste mænd i den svenske kirke og virkede desuden med stor kraft for ungdommens uddannelse og alle humane formål, ligesom han hævdede sin personlige uafhængighed og sit embedes anseelse overfor angreb, hvorfra disse end hidrørte.

Af biskoppens fire sønner døde Johannes som provst i Falun, Peder som biskop i Skara; de var begge doktorer i teologi. Povl, der blev adlet med navnet Rudebeck, døde som jordegodsejer og assessor i Gøta hofret, og Olof blev en berømt videnskabsmand.

[Sønderjydske Aarbøger 1890, S. 264-73.]



Petrus Rudbeckius.
Skald, kyrkoherde, lektor
Född 1578-01-17 i Ormesta, Almby (T).
Död 1629-08-26 i Köping (U).

I samma pestepidemi som 1603 ryckte bort Johan Pedersson R dog flera av barnen; endast tre söner återstod. Den äldste av dessa var Petrus Rudbeckius (d ä; 1580-1629), magister i Wittenberg 1602, professor vid UU 1605, kyrkoherde i Umeå 1613-18, lektor i Västerås 1625 och kyrkoherde och prost i Köping 1627. Under några år då han levde utan tjänst utgav han dels Enchiridion eller then svenska psalmboken (1622, därefter flera nya upplagor), dels ett par i uppfostringssyfte skrivna allegoriska diktverk, Insignis pue-ritia och Insignis adolescentia (båda 1624). Det senare av dessa är i sv litteraturhistoria till någon del känd för det götiska motivet i dikten om hjälten Starcke men främst på grund av den dikt om Hercules som har ansetts utgöra en förlaga till Stiern-hielms stora dikt. (SBL)


Johannes Johannis Rudbeckius.
Biskop 1619 i Västerås.
Född 1581-04-03 i Ormesta, Almby (T).
Död 1646-08-08 i Västerås.
Begravd 1646-09-06 i Västerås domkyrkoförs (U).

Började skolan i Örebro 1588, fortsatte sedan i Strängnäs och Uppsala. Studerade också i Wittenberg och Jena. Professor i matematik i Uppsala 1604 och 1609 i hebreiska. 1611 blev han teologie professor och senare även rector magnificus. Han blev kunglig hovpredikant 1613 och biskop i Västerås 1619. Troligen skulle han ha blivit ärkebiskop 1636, då han fick de flesta rösterna, om han inte samma år gett ut en skrift om de andligas privilegier. Riksrådet Johan Skytte betecknade den som den farligaste bok som utkommit i Sverige på 100 år och den blev konfiskerad. Från år 1639 plågades han av "stenpassion" det vill säga njur- eller gallsten och var sängliggande från 1644 [Ekström 1971].

Ur Fr. Ekmans släktkrönika:

"R. var den mest framskjutna gestalten i svenska kyrkans folkuppfostrings- och sjelvständighetssträfvanden under storhetstiden. Efter skolår i Örebro och Strengnäs samt studier vid universiteten i Uppsala och Wittenberg blef han mag. Phil. Vid den senare academien. Hemkommen blef han professor i matematik vid Uppsala universitet.

Efter ytterligare ett par års studier i Wittenberg utnämndes han till professor, först i hebreiska och sedan i dogmatik i Uppsala. Efter en häftig strid med en collega måste han jemte denne lemna academien 1613. R. Blef så hofpredikant och följde i denna egenskap Gustaf II Adolf på fälttågen i Livland 1614-1615.

År 1617 promoverades han till theologie doctor, och 1618 blef han biskop i Västerås. Hans verksamhet här blef ett uppbyggnads- och organisationsarbete, kanske utan motstycke i svenska kyrkans och odlingens historia. En sällspordt kraftig och skicklig organisatör och ledare, satte han in hela sin person i uppgiften och skydde intet besvär eller offer.

Trivialskolan i Västerås utbyggde han till gymnasium, Sveriges första, hvilket erhöll kungl. Privilegium 1623. Han anlade i Västerås Sveriges första botaniska trädgård, och i stiftets öfvriga städer inrättades och förbättrades skolor. I Västerås inrättades bland annat äfven en flickskola med undervisning i kristendom, läsning, skrifvning, sömnad mm.

R. kämpade för kyrkans sjelfstyrelse under biskoparnes ledning - consistorium generale -, och i denna strid kom en sammanstötning till stånd mellan R. och regeringen. Axel Oxenstierna, som bedömde R hafva "en stor släng av S:t Peters kjortel men tillika vara en man med qvaliteter, en pertinax, som förr skall låta bränna sig, än han gifver vika", gav R. Skarpa tillrättavisningar. Vid erkebiskopsutnämning 1637 åtnöjde man sig med att tillfoga honom ett moraliskt nederlag genom att förbigå honom. Efter detta var han icke mer densamme som förr. Ett inre lidande blef allt svårare. 1640 ville han afgå som uttjent prest, men presterskapet motsatte sig detta. Efter flera års sängliggande afled han 1646. I sin domkyrka ligger han begrafven, och vid entréen är rest en kolossalstaty öfver honom.

R. var en reslig och imponerande gestalt. Med sitt stora intresse för den formella utbildningen förenade han ett starkt verklighetssinne och en eminent praktisk duglighet. Hans fel var den öfverlägsne kraftnaturens.

R. var gift två gånger; 2:o med Margareta Magdalena Hisingh, prostdotter från Fellingsbro. Med henne hade han 11 barn, bland dem Olof Rudbeck d.ä., Nicolaus, äfven han biskop i Västerås samt Petrus, biskop i Skara.

Från R. härstamma ätterna Rudbeck, Rudebeck och von Rudbeck."




Jacobus Bose Rudbeckius.
Rektor 1615 i Örebro.
Född 1583-12-27 i Ormesta, Almby (T).
Död omkring 1636.

Petrus Rudbeckius' yngste bror var Jacobus Bose eller Rudbeckius (1583-1640), som efter studier i Uppsala och utomlands undervisade några år vid brodern Johannes' privatkollegium i Uppsala. Han kallades 1615 till rektor vid skolan i Örebro, som under hans tid upplevde en blomstring och lockade till sig elever även från avlägsna delar av landet.

Efter en kortare tid som professor och rektor vid Strängnäs gymnasium (1627-28) kom han 1628 till Sthlm som rektor först vid adelsskolan på Riddarhuset (Collegium illustre) och senare vid Sthlms storskola. Han förblev hela livet skolman, något för tiden ovanligt; han lät till skillnad från bröderna aldrig prästviga sig och avböjde när han 1624 blev erbjuden en professur i modersmålet i Uppsala.

Jacobus Rudbeckius var kritisk till sin tids latinundervisning, som lade alltför mycket tid på grammatikläsning och alltför liten vikt vid den praktiska användningen. I ett först 300 år senare (Källquist 1936) publicerat manuskript, Meditationes de Schola, förfäktar Rudbeckius ett mer intensivt latinstudium, under isolation från modersmålet och helst i en för ändamålet särskilt inrättad stad, där människor av alla stånd och kön talar latin. Hans idéer var för tiden moderna men föga originella, och han var sannolikt starkt påverkad av Rostockprofessorn E Lubinus. Jacobus påbörjade även ett historieverk, av vilket delar är bevarade. Han använde sig under tidigare år av det från mödernet hämtade tillnamnet Bose, alltid skrivet med grekiskt co (Karlson), men skrev sig senare Rudbeckius (X 240: Rudbeckius, UUB).




Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Framställd 2019-11-16 med hjälp av Disgen version 2018.