Järnhandlare i Lindesberg (T).
Född 1762-12-08 i Lindesberg (T). [1]
Död 1811-11-17 i Slätrask, Hammar (T). [2]
Var 1790-1804 verksam som järnhandlare i Nora stad (Linde). Rymde 1804 från sin första fru. Flyttade 1809 som änkoman och borgare till gården Slätrask i Hammar som nybliven måg. Han avled där redan två år senare. Styvsonen Johan Petter, f 1804, fick hans efternamn. (Johan Anell okt 2009)
 

Gifte och barn

Gift 1790 [3]

Fredrika Charlotta Spångquist. Född 1760-10-31. [3]
Död 1898 i Nora (U).

Gift 1809-12-29 i Hammar (T) [4]

Brita Stina Pettersdotter Wetterdal. Född 1779-11-08. [5]
Död 1857. [6]

Johan Petter Ekman. Bruksförvaltare vid Ludvika bruk i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W).
Född 1804-10-20 i Lyrestad (R). [7]
Död 1889-02-02 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [8]
Begravd i Norrbärke (W).
Ut Frithiof Ekmans släktkrönika:

Faderlös vid sju års ålder, uppfostrades han i morföräldrahemmet i Eskeberga och Slätrask i Västra Ny och Hammars socknar (Östergötland respektive Närke), samt därefter hos sin morbror Anders Wetterdahl, ägare till Hagge och sedermera även till Ludvika bruk i Dalarna 1823-1841.

Här på Ludvika förelades honom en intressant uppgift, härtill nog så krävande. Ehuru endast 20 år gammal fick han i uppdrag att vid Paris-ån i vilda skogen - finnbygden kring Värmlandsgränsen - anlägga en hytta. Denna, "Nya Presthyttan", stod färdig omkring 1830 och omdömet om, hur han gått iland med uppdraget och dess fortsättning, framgår av följande utdrag ur Register över Ludvikaverkens Handlingar 1819-68 av Abr. Huelphers och C.E. Roth.

"Vid 1859 års Skattläggning å Ludvika Bruks smides-recognitionsskogar begärdes av bruksägarna arr få namnet "Wännebo" på 0,5 hemman skattejords vidd, som skulle bestå av jorden och torpen närmast omkring Nya Presthyttans verkstäder. Detta namn blev taget för att giva en erkännsam hyllning år förvaltaren vid Nya Presthyttan J.P. Ekman, under vilkens då trettioåriga förvaltningstid alla omkringvarande torp, lägenheter och verkstäder uppvuxit från intet, stora odlingar småningom verkställts uti både naturen och människosinnena, och vilken alltid jämte hans hustru, fru Wilhelmina Ekman, född Claeson från Stockholm visat sig som både brukets och finnbygdens sannskyldiga vänner. Under deras tid har 15 torp och och kolareställen blivit odlade och befolkade, så att ifrån år 1866 (utom gamla Skattlösbergs-jorden) fanns däromkring 10 hästar och omkring 40 kor utom småkreatur. Åkerarealen utgör 40 tunnland och den uppröjda skogen ungefär 350 tunnland. Befolkningens hyfsning har även stigit i bredd med den materiella bärgningen."

Om denna anläggning skriver K-E. Forsslund i en åttasidig artikel: "En gammal gård i skogen", varur följande utdrag görs:

Den har två namn Nya Presthyttan och Wännebo. Numera benämns den vanligen med det senare, och det är ett namn, som duger och passar. Man tycker vid första skymten, att där måste vänner bo, där måste man känna sig hemma och finna trevnad och trohet och gudsfred om någonstans på jorden.

Stugan är bra. Röd med vita knutar och poster, små fönsterrutor. Nästan kvadratisk, i två våningar, den övre bestående av två mindre rum och en stor sal. En sådan finns i alla gamla bergsmansgårdar. Den ligger alltid en trappa upp, sträcker sig tvärs över huset, så att dess ena gavel är salens långsida, är låg i taket och har fyra fönster, två på gaveln och ett på var sidovägg. Den har panel från golvet till fönsterfodret och oljemålade, marmorerade väggar. Och här sitter i taket massor av spikar och snörstumpar kvar; här har murgröna slingrat sig och förvandlat hela rummet till en stor festlig lövsal.

Manbyggnaden har en gårdsplan på var sida, vardera avslutad av en mindre byggnad. Den ena gammal bod med svale. Den andra fd kontorsbyggnad; en liten ljuvlig envåningsstuga med en brant trappa upp till vinden utanför ena gaveln och tätt vid den en kunglig lönn med ett riktigt kyrkvalv till krona; och vid den andra gaveln en björk och en tall, båda raka, ståtliga, höga som trevåningshus. Kamrarna äro tre, en större och en mindre därnere - fd kontoret och kontorskammaren - samt ett vindsrum (den sk Himlakammaren).

Till både synens och hörselns vederkvickelse flyter en smal å förbi, bärande det klingande namnet Paris-ån. Han vidgar sig här till en bred och lugn damm; så försvinner den under en bro och störtar huvudstupa i ett sjungande fall förbi en gammal hytta. Går vidare mellan branta, lummiga bräddar, forsande och skummande, full av stenar och holmar.

Den största av dessa är ett paradis. Man når den på en bred gräsmjuk väg genom björkparken och på en spång från stranden. En enslig helgedom är den, pelarna är mäktiga sekelgamla tallar, golvet korsas av sandgångar och täcks av ännu underhållna gräsmattor, formade till jättestora initialer, gårdens forna ägares och inbyggares namnbokstäver (Wetterdahl, Ekman och Roth). Torvsoffor finns där att vila ut på, och på ena udden står ett litet lusthus - med väggarna fullklottrade av släkters och anhörigas namn. (Denna holme pietetsfullt bevarad och underhållen av Ludvika bruks ägare, häradshövding Carl Roth).

I denna idyll levde makarna Ekman ett lyckligt liv. Fem barn, varav fyra gossar, gav de en omsorgsfull uppfostran. Till Uppsala for de den ungefär 25 mil långa vägen uti "rapphöna" om höstarna och återkom ej förrän påföljande vår. Alla tog där studenten vid katedralskolan och fortsatte sedan sina olika studier. Den äldste blev läkare, den andre i ordningen brukspatron, den tredje kammarrättsrevisor och den yngste Wilhelm Ottokar bruksförvaltare vid Strömsverken i Hälsingland.

Jan-Peter var en ovanligt snäll, god och glad människa. Ej ens hans blindhet på äldre dar inverkade på hans goda sinnelag. Barnbarnen, som gästade det kära Wännebo snart sagt varje sommar på 1880-talet, hade han ett obeskrivligt nöje att känna på magarna, om de ätit sig ordentligt mätta.

På nyåret 1889 avled han. "R.I.P." som Ludvika bruksägare avslutar sitt förenämnda Register. Han ligger jämte sin maka begraven på Norrbärkes (Smedjebacken) kyrkogård. ----------------------------------------------

Aktuellt 2006: (utdrag Internet bertil.danielsson@daltid.se) Farlig finnmarksattraktion:

Det är ett under att ingen olycka skett. Under de fem år vi bott här har man sett att hyttruinen vittrar sönder alltmer och utgör en klar olycksrisk.

Lars-Gunnar Sellman i Vännebo är bekymrad över att den gamla hyttruinen av Nya Prästhyttan är i så dåligt skick att man löper en uppenbar risk att få fallande stenar på sig om man kommer för nära . Sellmans bor i den fastighet som en gång innehades av Otto Blixt och har alltså god överblick över området invid hyttbacken. Här ser han strömmen av tillresande nyfikna som vill se resterna av hyttan med numret W4B som var i drift 1829-1853 och Gungholmen med bruksherrarnas initialer.

Med tilltagande intresse för finnmarksattraktionen ökar också risken att någon alltför närgången besökare ska komma till skada.

Under flera år har vi fört samtal med olika myndigheter i ärendet och nu har det hamnat hos kultur- och fritid. Det är bara att hoppas att det hela löser sig så att det fina kulturminnesmärket inte blir en än större säkerhetsrisk.

Det behöver inte vara några märkvärdiga arrangemang. Det borde räcka med en enkel inhägnad enligt den modell som finns nere vid slaggbyggningsruinen i Norhyttan, menar han.

Det är också av största vikt att vårda resterna av den här gamla fina kulturen. Vi kan ju inte bara satsa på Dan Andersson, menar Sellman som ser fram emot en snabb lösning beträffade Nya Prästhyttan vid Vännebo.

---------------------------

I hjärtat av Bergslagen, Ny Tid 24 nov 1917, text: Dan Andersson (utdrag):

(Red anm: Poetens text nedan avser främst Gonäs masugn - alltså en annan hytta än "vår"). Nåja, på rosugnen, "gasugnen", kunna dessa familjeförsörjare förtjäna ända till tre kronor pr skift! Jämför detta, låt oss säga 100 kr pr månad, med gruvarbetarnas förtjänst! Ja, baxna inte, för närvarande förtjäna maskinborrare här i Bergslagen 300 pr månad!

Denna underliga hytta är inte underlig bara på grund av de låga löner, hyttfolket har, här har även i mannaminne använts trucksystem. Patronen, som äger hyttan och därtill stora skogar och jordagods, betalar lönerna in natura på det sättet, att han låter det svältande folket få matvaror på kredit, i stället för höjda löner. Femton familjer med talrika barnskaror ha år efter år dragit sig fram på det sättet, precis som för hundra år sedan, då gamla bruksbröder berätta oss hur en dräng vid Nya Prästhyttan fått ut tre Rdr för tre veckors arbete, eller hur "pigan Anna Ersdotter utfått som lön för tre veckors utrivning av milor 1 kappe salt, 1 kappe korn, 1 gammal skinnpäls!" (Rätt utdrag ur bruksboken, förd 1830 av Ekman, inspektor.) Man skulle tro, att dylika arbetsgivare höra till en förgången tid, men den, som sett vissa avkrokar i Bergslagen, vet annat. Framför allt är Gonäs masugn ett typiskt exempel på senare tiders livegenskap.

-----------------

Ytterligare en aspekt enligt nedan - utdrag www.grangardebygden.com).

Topografi:

I Grangärde finnmark, norr om Skattlösberg anlades (Vännebo) Nya Prästhyttan invid den av Dan Andersson omsjungna Pajso-ån. Idag finns på platsen ett par hus och dammsjön, en slybevuxen hytt-ruin, (en av våra mest välbevarade), med del av mulltimret i behåll, Gungholmen, som utgjorde festplats för bruksinspektoren och annat herrgårdsfolk samt en torrlagd vattenfåra. De äldsta byggnaderna är en loftbod och ett mindre bostadshus från 1800-talet.

Kulturhistoria:

Mulltimmerhyttan i Vännebo var bara i bruk under 24 år, men alstrade en betydande verksamhet längs Pajso. Hyttan ägdes av Ludvika Bruk och flyttades år 1829 från Gamla Prästhyttan vid Väsman, för att man ville komma närmare kolskogen. Istället kom man långt från malmen, som fick forslas från Lekomberg över sjö och myr. Förhoppningen om malmfyndigheter i finnmarken kom på skam. Lönsamheten blev dålig och hyttan blåstes ned redan 1853. Nya Prästhyttan blev den första och sista i Grangärde finnmark Några hundra meter nedströms hyttan ligger disponenternas lilla lusthusholme Gungholmen. Gungorna är borta, men gräsmattorna i form av patron- och inspektorsläktenas monogram vårdas ännu. Förr var de stora initialerna fullplanterade med tusenskönor och gullvivor. De utläses: W-Brukspatron Wetterdahl, CR-Carl Edward Roth, ägare till Ludvika Bruk, ER-Emil Roth, delägare i bruket, AIR-Augusta Roth, de båda föregåendes moder, IL-Isidor Langenberg, delägare i bruket, IPE- Jan Petter Ekman, inspektor på Vännebo, WE-Wilhelmina Ekman, Jan Petters hustru.

I Vännebo gamla brukskontor föddes 1904 och bodde till sin död 1971 en av finnmarkens stora utforskare, Otto Blixt. Han ägnade sitt liv åt att dokumentera folklivet i Grangärde finnmark.

Källor:

Kulturmiljölandskap och bebyggelse i Ludvika kommun. Program förkulturmiljövård.1990.

(Provex). Ljung, T. 1998. Strövtåg i Ludvika.

Enligt bouppteckning efter Johan Petter bestod Vännebos djurbesättning av sex kor (240 kr), en tjur (35 kr), sex får (30 kr), två gumsar (10 kr), fyra lamm (4 kr), en gris (15 kr), tio höns (5 kr) samt en tupp (50 öre).


Lovisa Ekman. Född 1811-06-15 i Slätrask, Hammar (T). [9]
Död 1878-12-17 i Husaby (R). [10]

JOHAN EKMAN. Född 1762-12-08 i Lindesberg (T). [1] Död 1811-11-17 i Slätrask, Hammar (T). [2] Järnhandlare i Lindesberg (T).
f ANDERS EKMAN d.y. Född 1739 i Lindesberg (T). [11] Rådman, borgare, gästgivare i Lindesberg (T).
ff GÖRAN (Georg) EKMAN. Född 1712-01-21 i Lindesberg (T). [12] Död 1765 i Lindesberg (T). [13] Köpman och borgare i Lindesberg (T).
ANDERS Göransson   EKMAN d.ä 1678-1760

fff ANDERS Göransson EKMAN d.ä. Född 1678-05-26 på Näs kungsgård, Husby kbfd (W). [14] Död 1760. Borgare i Lindesberg (T).
ffff Göran Andersson d.y (Ekman). Född 1652 på Backgården, Aspåker, Husby kbfd (W). Död 1712-12-14 på Aspåker, Husby kbfd (W). [15] Bonde i Backgården, Aspåker, Husby kbfd (W).
fffm Anna Johansdotter. Född 1650 i Simonsbo, Husby kbfd (W). Död 1687-05-08. [16]
ffm Margareta Johansdotter Dahlberg. Begravd 1745 i Lindesberg (T). [13]  
 
fm Elisabet Persdotter Werlin. Född 1716-05-26 i Långforsen, Nora stadsförs (T). [17] Petter   Werlin 1684-1744

fmf Petter Werlin. Född 1684 i Långforsen, Nora stadsförs (T). [18] Död 1744-10-24 i Långforsen, Nora stadsförs (T). [18] Bergsman i Långforsen, Nora stadsförs (T).
fmff Johan Noesson Werlin. Född omkring 1627. [13] Död omkring 1717 i Långforsen, Nora stadsförs (T). Lodstöpmästare i Hammarby Bruk, Nora stadsförs (T). [17]
fmfm Elisabet Cuup. Född omkring 1655. Död omkring 1719 i Långforsen, Nora stadsförs (T). [18]
fmm Brita Olsdotter Blank. Född 1686-01-07 i Lindesberg (T). [18] Död 1759-05-03 i Långforsen, Nora stadsförs (T). [18] fmmf Olof Larsson Blank. Född. [18] Död mellan 1707 och 1710. [19] Borgare i Lindesberg (T).
fmmm Sara Bengtsdotter Dalskog. Född. [18] Död efter 1721 i Lindesberg (T). [19]
m Margareta Johansdotter Wassberg. Född 1727-04-xx i Vasselhyttan, Lindesberg (T). [20] Död 1795-04-15 i Lindesberg (T). [20] mf Jan/Johan . Bergsman på Vasselhyttan, Lindesberg (T).
   
 
   
 
     
 
   
 

Källor

  1. 2106.61.96100
  2. 198.31.36600
  3. www.geni.com (Johan Anell)
  4. 198.31.35400
  5. Sofia Ingmarsson
  6. SSK 1978
  7. Hammar (!) 198.31.33300
  8. BoU Grangärde TL HR F2:15 sid 169
  9. 198.31.36300
  10. www.kenalexis.se (Kenneth Bergman)
  11. Hfl 358.87.69800
  12. userdb.rootsweb.com/vitals/
  13. Donald Freij
  14. GID 39.26.24300 / v130605.b86.s162
  15. Husby AI:1 (1670-1690) GID 39.55.16400
  16. AI:2 IIdra uppslaget (1713-1729) GID.39.56.50000
  17. Torgil Jarnling
  18. Johan Anell
  19. Håkan Henriksson
  20. 358.56.105700

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister