Charlotta
 Wilhelmina Michaelsdotter Claeson 1803-1862
Född 1803-01-19 i Jakob och Johannes församling. [1]
Död 1862-11-07 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [2]
Dödsorsak: Kräfta.
Begravd i Norrbärke (W).
Hfl 169.91.40500: "Ankom 1828 till Nya Prästhyttan från Sunne i Värmland" (!?).

Frågetecken: CWC redovisades med sin Stockholmsfamilj senast i hfl Jakob 1824 (kv Torsken 54/10. Förekommer inte därefter, ej heller i någon utflyttningslängd I maj 1829 nedkommer hon på Nya Prästhyttan med oäkta sonen Isidor (Grangärde födelsebok). Vad gjorde hon 1825-1828? Var JPE den biologiske fadern? (De gifte sig i september 1831)

Mail från Jan Henrik Bergqvist 12 juli 2008:

När jag besökte Vännebo (Nya Prästhyttan) senast 1999 eller 2000 skedde det efter överenskommelse med mannen som då bodde där med sin hustru (de ville sälja och kan nu ha avflyttat). Han visade runt och kunde berätta en del om livet på mulltimmerhyttan. Som t.ex. när bruksspatron kom på besök från Ludvika och det var dags att natta, då lär Wilhelmina Christina sagt till sin man ungefär detta: "Han får sova ensam här nere i natt. Han vet nog varför han har den här tjänsten". Hon utgjorde således sängvärmare åt brukspatronen och Johan Petter hade befattningen på någon slags nåder. Mycket av bokföring och dagböcker från Ludvika Bruk finns hos Hembygdsföreningen i Skattlösberg.. (Anders Tingdals anmärkning: Med "brukspatron" ovan avses gissningsvis Carl Reinhold Roth 1798-1858 som köpte bruket i sin helhet 1836).

Ur Fr Ekmans släktkrönika:

Charlotta Wilhelmina Claeson kom i mitten av 1820-talet till brukspatron Wetterdahl på Ludvika bruk som hushållsmamsell. Förhållandet till husbondfolket var det allra bästa, och hon betraktades snart som medlem av familjen. Än intimare blev sambandet, då hon gifte sig med brukspatronens systerson, bruksförvaltaren på Nya Hyttan (Wännebo) Jan-Peter Ekman. Då hon dog redan 1862 har nedskrivaren av dessa anteckningar ej något personligt minne av henne.

Enligt hörsägen skall hon ha haft ett synnerligen tilltalande yttre, varit en ovanligt energisk och duglig husmor, rastlös och med ett uppbrusande humör. Detta nådde ofta bristningsgränsen, som lika fort lade sig: en verklig kontrast till maken.

Det var för hennes räkning den "bod med svale" (omnämnd i K.-E. Forsslunds "En gård i skogen") uppfördes. Hon bedrev här handel med bruksfolket och andra närboende; ett företag som var nog så lönande och kan ge förklaring till att mannens relativt små inkomster kunde räcka till de fyra sönernas skolgång i Uppsala. Det var även hon, som dekorerade det stora rummet i förvaltarbostaden med murgröna till en festlig lövsal. Och det var även hon, som planlade och ordnade på holmen de gräsmattor, som, formade till jättestora initialer, gav samme författare anledning att benämna denna plats ett verkligt paradis. I skrivande stund (år 1933) är ock detta det enda som är kvar av makarna Ekmans anläggningar. Själva husen stod kvar i 90 år, men blev rivna på 1920-talet.

Sista året av sin levnad led hon av kräfta - ett arv från morfadern. För att vara närmare läkare flyttade hon sista halvåret ned till sin dotter Hulda, gift med handlaren August Rydberg på Backa gård vid Smedjebacken. Här avled hon år 1862 och ligger begraven på Norrbärkes (Smedjebacken) kyrkogård.

JH Bergqvist 2008: Det timrade uthuset där Charlotta Wilhelmina bedrev handel står ännu kvar och är stabilt och vackert rödmålat. Huset där Ekman bodde, med litet kontorsrum på bottenplanet (med lucka i dörren för att kunna kontrollera träkolsleveranserna, som gick förbi helt intill), finns också kvar. Det som är rivet är själva kringbyggnaderna till mulltimmerhyttan. Hyttan finns kvar, men har sjunkit ihop.

Dokumentation i kyrkböckerna:

1824 Hfl Jakob 1824, Torsken nr 10: sista gången i hfl Jakob

1825 Hfl Jakob 1825, sid 172, Torsken nr 10: Endast modern och två systrar

1824-1828 Utflyttning Jakob: Ingen förekomst

1826 Hfl Wetterdal (ankom 1825), JP Ekman, ej CWC

1827

1828 Hfl Grangärde "Ankom Nya Prästhyttan från Sunne Värmland"

1827-1828 ingen CWC i Sunne utflyttningslängder

1829 Nedkomst Isidor i maj Grangärde

1830 Hfl Grangärde redovisar familjen på Nya Prästhyttan

1831 Giftermål

BoU nr 20 1863-06-27 (Grangärde TL HR F2:11 sid 78.


 

Levnadsbeskrivning


Gifte och barn

Gift 1831-09-11 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W) [3] Hfl 169.39.26500 anger vigseldatum 1831-09-11. Ett och ett halvt år efter äldste sonen Isidors födelse 1829-05-12 (!). Släktkrönikören Fritiof Ekman (Isidors brorson) angav vigseldatum 1828, kanske för att nedtona den tidens anmärkningsvärda förhållande (några exemplar av hans utgivna släktkrönika tilldelades helt säkert farbror Isidors ättlingar).

Johan Petter Ekman. Bruksförvaltare vid Ludvika bruk i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W).
Född 1804-10-20 i Lyrestad (R). [4]
Död 1889-02-02 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [5]
Begravd i Norrbärke (W).
Ut Frithiof Ekmans släktkrönika:

Faderlös vid sju års ålder, uppfostrades han i morföräldrahemmet i Eskeberga och Slätrask i Västra Ny och Hammars socknar (Östergötland respektive Närke), samt därefter hos sin morbror Anders Wetterdahl, ägare till Hagge och sedermera även till Ludvika bruk i Dalarna 1823-1841.

Här på Ludvika förelades honom en intressant uppgift, härtill nog så krävande. Ehuru endast 20 år gammal fick han i uppdrag att vid Paris-ån i vilda skogen - finnbygden kring Värmlandsgränsen - anlägga en hytta. Denna, "Nya Presthyttan", stod färdig omkring 1830 och omdömet om, hur han gått iland med uppdraget och dess fortsättning, framgår av följande utdrag ur Register över Ludvikaverkens Handlingar 1819-68 av Abr. Huelphers och C.E. Roth.

"Vid 1859 års Skattläggning å Ludvika Bruks smides-recognitionsskogar begärdes av bruksägarna arr få namnet "Wännebo" på 0,5 hemman skattejords vidd, som skulle bestå av jorden och torpen närmast omkring Nya Presthyttans verkstäder. Detta namn blev taget för att giva en erkännsam hyllning år förvaltaren vid Nya Presthyttan J.P. Ekman, under vilkens då trettioåriga förvaltningstid alla omkringvarande torp, lägenheter och verkstäder uppvuxit från intet, stora odlingar småningom verkställts uti både naturen och människosinnena, och vilken alltid jämte hans hustru, fru Wilhelmina Ekman, född Claeson från Stockholm visat sig som både brukets och finnbygdens sannskyldiga vänner. Under deras tid har 15 torp och och kolareställen blivit odlade och befolkade, så att ifrån år 1866 (utom gamla Skattlösbergs-jorden) fanns däromkring 10 hästar och omkring 40 kor utom småkreatur. Åkerarealen utgör 40 tunnland och den uppröjda skogen ungefär 350 tunnland. Befolkningens hyfsning har även stigit i bredd med den materiella bärgningen."

Om denna anläggning skriver K-E. Forsslund i en åttasidig artikel: "En gammal gård i skogen", varur följande utdrag görs:

Den har två namn Nya Presthyttan och Wännebo. Numera benämns den vanligen med det senare, och det är ett namn, som duger och passar. Man tycker vid första skymten, att där måste vänner bo, där måste man känna sig hemma och finna trevnad och trohet och gudsfred om någonstans på jorden.

Stugan är bra. Röd med vita knutar och poster, små fönsterrutor. Nästan kvadratisk, i två våningar, den övre bestående av två mindre rum och en stor sal. En sådan finns i alla gamla bergsmansgårdar. Den ligger alltid en trappa upp, sträcker sig tvärs över huset, så att dess ena gavel är salens långsida, är låg i taket och har fyra fönster, två på gaveln och ett på var sidovägg. Den har panel från golvet till fönsterfodret och oljemålade, marmorerade väggar. Och här sitter i taket massor av spikar och snörstumpar kvar; här har murgröna slingrat sig och förvandlat hela rummet till en stor festlig lövsal.

Manbyggnaden har en gårdsplan på var sida, vardera avslutad av en mindre byggnad. Den ena gammal bod med svale. Den andra fd kontorsbyggnad; en liten ljuvlig envåningsstuga med en brant trappa upp till vinden utanför ena gaveln och tätt vid den en kunglig lönn med ett riktigt kyrkvalv till krona; och vid den andra gaveln en björk och en tall, båda raka, ståtliga, höga som trevåningshus. Kamrarna äro tre, en större och en mindre därnere - fd kontoret och kontorskammaren - samt ett vindsrum (den sk Himlakammaren).

Till både synens och hörselns vederkvickelse flyter en smal å förbi, bärande det klingande namnet Paris-ån. Han vidgar sig här till en bred och lugn damm; så försvinner den under en bro och störtar huvudstupa i ett sjungande fall förbi en gammal hytta. Går vidare mellan branta, lummiga bräddar, forsande och skummande, full av stenar och holmar.

Den största av dessa är ett paradis. Man når den på en bred gräsmjuk väg genom björkparken och på en spång från stranden. En enslig helgedom är den, pelarna är mäktiga sekelgamla tallar, golvet korsas av sandgångar och täcks av ännu underhållna gräsmattor, formade till jättestora initialer, gårdens forna ägares och inbyggares namnbokstäver (Wetterdahl, Ekman och Roth). Torvsoffor finns där att vila ut på, och på ena udden står ett litet lusthus - med väggarna fullklottrade av släkters och anhörigas namn. (Denna holme pietetsfullt bevarad och underhållen av Ludvika bruks ägare, häradshövding Carl Roth).

I denna idyll levde makarna Ekman ett lyckligt liv. Fem barn, varav fyra gossar, gav de en omsorgsfull uppfostran. Till Uppsala for de den ungefär 25 mil långa vägen uti "rapphöna" om höstarna och återkom ej förrän påföljande vår. Alla tog där studenten vid katedralskolan och fortsatte sedan sina olika studier. Den äldste blev läkare, den andre i ordningen brukspatron, den tredje kammarrättsrevisor och den yngste Wilhelm Ottokar bruksförvaltare vid Strömsverken i Hälsingland.

Jan-Peter var en ovanligt snäll, god och glad människa. Ej ens hans blindhet på äldre dar inverkade på hans goda sinnelag. Barnbarnen, som gästade det kära Wännebo snart sagt varje sommar på 1880-talet, hade han ett obeskrivligt nöje att känna på magarna, om de ätit sig ordentligt mätta.

På nyåret 1889 avled han. "R.I.P." som Ludvika bruksägare avslutar sitt förenämnda Register. Han ligger jämte sin maka begraven på Norrbärkes (Smedjebacken) kyrkogård. ----------------------------------------------

Aktuellt 2006: (utdrag Internet bertil.danielsson@daltid.se) Farlig finnmarksattraktion:

Det är ett under att ingen olycka skett. Under de fem år vi bott här har man sett att hyttruinen vittrar sönder alltmer och utgör en klar olycksrisk.

Lars-Gunnar Sellman i Vännebo är bekymrad över att den gamla hyttruinen av Nya Prästhyttan är i så dåligt skick att man löper en uppenbar risk att få fallande stenar på sig om man kommer för nära . Sellmans bor i den fastighet som en gång innehades av Otto Blixt och har alltså god överblick över området invid hyttbacken. Här ser han strömmen av tillresande nyfikna som vill se resterna av hyttan med numret W4B som var i drift 1829-1853 och Gungholmen med bruksherrarnas initialer.

Med tilltagande intresse för finnmarksattraktionen ökar också risken att någon alltför närgången besökare ska komma till skada.

Under flera år har vi fört samtal med olika myndigheter i ärendet och nu har det hamnat hos kultur- och fritid. Det är bara att hoppas att det hela löser sig så att det fina kulturminnesmärket inte blir en än större säkerhetsrisk.

Det behöver inte vara några märkvärdiga arrangemang. Det borde räcka med en enkel inhägnad enligt den modell som finns nere vid slaggbyggningsruinen i Norhyttan, menar han.

Det är också av största vikt att vårda resterna av den här gamla fina kulturen. Vi kan ju inte bara satsa på Dan Andersson, menar Sellman som ser fram emot en snabb lösning beträffade Nya Prästhyttan vid Vännebo.

---------------------------

I hjärtat av Bergslagen, Ny Tid 24 nov 1917, text: Dan Andersson (utdrag):

(Red anm: Poetens text nedan avser främst Gonäs masugn - alltså en annan hytta än "vår"). Nåja, på rosugnen, "gasugnen", kunna dessa familjeförsörjare förtjäna ända till tre kronor pr skift! Jämför detta, låt oss säga 100 kr pr månad, med gruvarbetarnas förtjänst! Ja, baxna inte, för närvarande förtjäna maskinborrare här i Bergslagen 300 pr månad!

Denna underliga hytta är inte underlig bara på grund av de låga löner, hyttfolket har, här har även i mannaminne använts trucksystem. Patronen, som äger hyttan och därtill stora skogar och jordagods, betalar lönerna in natura på det sättet, att han låter det svältande folket få matvaror på kredit, i stället för höjda löner. Femton familjer med talrika barnskaror ha år efter år dragit sig fram på det sättet, precis som för hundra år sedan, då gamla bruksbröder berätta oss hur en dräng vid Nya Prästhyttan fått ut tre Rdr för tre veckors arbete, eller hur "pigan Anna Ersdotter utfått som lön för tre veckors utrivning av milor 1 kappe salt, 1 kappe korn, 1 gammal skinnpäls!" (Rätt utdrag ur bruksboken, förd 1830 av Ekman, inspektor.) Man skulle tro, att dylika arbetsgivare höra till en förgången tid, men den, som sett vissa avkrokar i Bergslagen, vet annat. Framför allt är Gonäs masugn ett typiskt exempel på senare tiders livegenskap.

-----------------

Ytterligare en aspekt enligt nedan - utdrag www.grangardebygden.com).

Topografi:

I Grangärde finnmark, norr om Skattlösberg anlades (Vännebo) Nya Prästhyttan invid den av Dan Andersson omsjungna Pajso-ån. Idag finns på platsen ett par hus och dammsjön, en slybevuxen hytt-ruin, (en av våra mest välbevarade), med del av mulltimret i behåll, Gungholmen, som utgjorde festplats för bruksinspektoren och annat herrgårdsfolk samt en torrlagd vattenfåra. De äldsta byggnaderna är en loftbod och ett mindre bostadshus från 1800-talet.

Kulturhistoria:

Mulltimmerhyttan i Vännebo var bara i bruk under 24 år, men alstrade en betydande verksamhet längs Pajso. Hyttan ägdes av Ludvika Bruk och flyttades år 1829 från Gamla Prästhyttan vid Väsman, för att man ville komma närmare kolskogen. Istället kom man långt från malmen, som fick forslas från Lekomberg över sjö och myr. Förhoppningen om malmfyndigheter i finnmarken kom på skam. Lönsamheten blev dålig och hyttan blåstes ned redan 1853. Nya Prästhyttan blev den första och sista i Grangärde finnmark Några hundra meter nedströms hyttan ligger disponenternas lilla lusthusholme Gungholmen. Gungorna är borta, men gräsmattorna i form av patron- och inspektorsläktenas monogram vårdas ännu. Förr var de stora initialerna fullplanterade med tusenskönor och gullvivor. De utläses: W-Brukspatron Wetterdahl, CR-Carl Edward Roth, ägare till Ludvika Bruk, ER-Emil Roth, delägare i bruket, AIR-Augusta Roth, de båda föregåendes moder, IL-Isidor Langenberg, delägare i bruket, IPE- Jan Petter Ekman, inspektor på Vännebo, WE-Wilhelmina Ekman, Jan Petters hustru.

I Vännebo gamla brukskontor föddes 1904 och bodde till sin död 1971 en av finnmarkens stora utforskare, Otto Blixt. Han ägnade sitt liv åt att dokumentera folklivet i Grangärde finnmark.

Källor:

Kulturmiljölandskap och bebyggelse i Ludvika kommun. Program förkulturmiljövård.1990.

(Provex). Ljung, T. 1998. Strövtåg i Ludvika.

Enligt bouppteckning efter Johan Petter bestod Vännebos djurbesättning av sex kor (240 kr), en tjur (35 kr), sex får (30 kr), två gumsar (10 kr), fyra lamm (4 kr), en gris (15 kr), tio höns (5 kr) samt en tupp (50 öre).


Isidor Ekman. (barn uä) Lasaretts- och stadsläkare, RVO i Hudiksvall (X).
Född 1829-05-12 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [6]
Död 1916-07-27 i Hudiksvall (X). [7]
Jan Henrik Bergquist 8 juli 2008: ... Isidor Ekmans biologiske far är inte Johan Petter utan (enligt Isidors högkyrkliga barn) kronprins Oscar (sedermera Oscar I). De är också porträttlika på ungdomsporträtten....

Ekman blev student i Uppsala 1848, medicine kandidat 1856, medicine licentiat 1859 och kirurgie magister 1860. Han var amanuens vid Serafimerlasarettet i Stockholm 18601862, lasarettsläkare i Hudiksvall 18621881, stadsläkare där 18621890 och läkare vid kronohäktet där 18691892. Han var ledamot i direktionen för Hudiksvalls länslasarett 18821894.


Hulda Kristina Ekman. Född 1832-06-17 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [8]
Död 1921. [9]

Carl Gottlieb Ekman. Bruksägare i Enånger (X). [9]
Född 1834-03-26 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [8]
Död 1924. [9]
Källa Yngve Aronsson juni 2005:

Tituleras brukspatron vid Långvinds bruk i Enånger, Hälsingland åren 1870-1883. Familjen flyttar till Uppsala.

Johan Axel Ekman. Kammarrättsrevisor.
Född 1836-01-02 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [8]
Död 1879.

August Reinhold Ekman. Född 1839-02-25 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [10]
Död 1839 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [10]

Wilhelm Ottokar Ekman.

W.O. genomgick i likhet med sina bröder Uppsala katedralskola och blev student 1859. Efter några års praktik som bruks- och byggmästareelev utförde han diverse ombyggnader såväl hemma vid "Nya Hyttan" som vid det närliggande Sunnansjö bruk, bägge tillhörande Ludvikaverken. 1862-64 genomgick han Falu högre bergsskola. Då flertalet elever dessa år var särskilt småväxta, kallades årgången "Lilla Kursen". Under denna benämning är den bevarad åt eftervärlden genom L. Hubendicks år 1909 utgivna "Lilla Kursens Annaler", tryckt som manuskript i 18 exemplar. Efter anställning som bokförare vid Sunnansjö 1865 och som inspektor vid Ludvika bruk 1866-67 blev han bruksinspektor 1868 vid Gnarps Masugn i Hälsingland. Samma år förlovad med sin barndomsvän Hilda Öberg från Grängesberg, hemförde han henne som brud 1870. Gnarp hörde till Ströms-verken, då i släkten Tersmedens ägo. Huvudförvaltningen var förlagd till Ströms bruk, där brukspatron Tersmeden residerade. Tersmeden var W.O. mycket bevågen och samarbetet det bästa.

Sedan Tersmeden efter faderns död överflyttat till det av släkten även ägda Ramnäs bruk (Västmanland), bildades 1873 bolag på Ströms-verken, i vilket även icke-Tersmeden-släktingar ingick som aktieägare, bland dem W.O. Och så kallades han till Ström som chef för huvudförvaltningen därstädes och inflyttade i den av Tersmeden några år förut nybyggda herrgården. Till det nya bolaget hörde då förutom själva Ströms bruk och förenämnda Gnarps masugn även Andersfors och Franshammars bruk, ett större lantbruk med mejeri vid Brytte samt betydande skogsarealer i ej mindre än fem angränsande socknar. Härtill kom 2/3 i närliggande Stocka sågverk och andelar i ett par Upplandsgruvor.

Närmast under sig hade W.O. två bruksinspektorer, en jägmästare-skogsförvaltare och en lantbruksinspektor. Förvaltningen var omfattande och maktpåliggande. Kuskandet efter häst till de avlägsna bruken och skogarna samt till fem socknars kommunalstämmor, om viktigare bruksintressen stod på spel, var tröttande i synnerhet som åkning nattetid ej kunde undvikas. Besvärliga var också de årslånga processerna om skogar och flottleder.

Allt detta och annat med befattningen förenat omak kunde W.O. dock ta relativt lugnt på ett undantag när, och det var besöken av bolagsstyrelsens ordförande. Ehuru dessa ej räckte mer än högst ett par veckor årligen, var besöken en verklig pina för honom. Van att annars året runt ensam styra och ställa på Ström, måste han nu enligt egen utsago knyta händerna i byxfickorna tills "Murveln" (brukspatron Fabian Tersmedens efterträdare), som han döpt sin överordnade till, farit sin väg igen.

Plikttrogen, redbar och till ytterlighet ordentlig fordrade W.O. mycket av sina underlydande, vilka han dock var frikostig emot; han var sträng och respektingivande. Ett arv efter modern, som han själv led mycket av, var ett häftigt humör, och hans regemente på Ström var ej av det mildaste slaget. Att han ej fick sämre öknamn än "Hertigen", torde vara ett betyg på, att han i det stora hela ansågs rättvis. Befolkningen var honom ock tacksam för hans intresse och omtanke för den. Så instiftade han Ströms bruks handelsförening - ett slags arbetarnas kooperativa företag med andelar s.k. "ax", varav betydande utdelningar årligen ägde rum. Även sina söner höll han i tukt och Herrans förmaning och så strängt, att de som vuxna och gifta karlar ej kunde frigöra sig från en viss rädsla för honom.. Kroppslig aga förekom under deras uppväxttid ofta nog. Så fick en av sönerna sin sista avbasning året före sin studentexamen. En lindrigare bestraffning bestod uti arrest på ett av vindsrummen med order om inläsning av psalmverser och framförallt "syndabekännelsen".

Men å andra sidan ömmade han mycket och var svag för sina pojkar och, hur paradoxalt det än kan låta, skämde han bort dem. Med en glädjefattig skoltid bakom sig, unnade han dem all möjlig trevnad under ferierna. Två ölänningar stod till deras disposition, och brukets fiskare var alltid redo för fisketurer till insjöar, miltals avlägsna. Det var ej småexpeditioner. Ena hästen drog en flakvagn med tre dagars matsäck och en så med levande agn, och det andra ekipaget bestod av en ekstock med långrev, nät och andra fiskegrejor. Och så var det fotvandringar för påhälsningar vid angränsande bruk. Fotvandringar var det, änskönt alltid "Stintan" - en av ölänningarna - var med, forslande gepäcket och den försvarliga matsäcken, stor nog för ett par veckors bortovaro.

Som ett tecken för W.O. känsliga sinne kan slutligen nämnas, att han i ovanligt hög grad njöt av vacker natur och sjungande småfåglar. Vidare hade han ett utpräglat musikaliskt sinne och var begåvad med en vacker och kraftig sångröst, varför han bland annat som lärjunge i Uppsala katedralskola under en följd av år fick "ta upp" psalmsången vid de gemensamma morgonbönerna.

År 1896 inköpte makarna Brandholmsund, beläget vid Stora Björkfjärden i Uppland, och bosatte sig där. (Huvudbyggnaden nedbrann år 1931). På Brandholmsund avled de gamla med endast några månaders mellanrum 1922, efterlämnande sönerna Frithiof, Carl och Ragnar, och är begravna på Torsvi kyrkogård.


Bergsingenjör, bruksförvaltare vid Ströms-verken i Strömsbruk, Harmånger (X).
Född 1841-04-07 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W).
Döpt 1841-04-12 i Grangärde (W).
Död 1922-09-11 i Brandholmssund, Torsvi (C).
Begravd i Torsvi (C).
Dödsorsak: Kräfta.

Charlotta Wilhelmina Michaelsdotter Claeson 1803-1862

Charlotta Wilhelmina Michaelsdotter Claeson. Född 1803-01-19 i Jakob och Johannes församling. [1] Död 1862-11-07 i Vännebo (Nya Prästhyttan), Grangärde (W). [2]
Michael   Claeson 1767-1818

f Michael Claeson. Född 1767-08-17 i Kristianstad. [11] Död 1818-05-24 i Jakob och Johannes församling. [12] Snickare vid Kgl slottsbyggnadsstaten.
ff Andreas Claeson. Född 1717-01-27 i Kristianstads Heliga Trefaldighet (L). [13] Död 1798-02-16 i Kristianstads Heliga Trefaldighet (L). [14] Snickarmästare, ålderman i Kristianstad. [15]
Claes   Rasmusson -1745

fff Claes Rasmusson. Begravd 1745-03-01. [16] Smedmästare, ålderman i Kristianstad. [15]
ffff Rasmus Claesson. Död 1701-08-18 i Kristianstads Heliga Trefaldighet (L). [17] Smedmästarer i Kristianstad. [15]
fffm Karin Esbjörnsdotter.
ffm Johanna Mattisdotter Kipper. Född 1679-06-22 i Kristianstads Heliga Trefaldighet (L). [18] ffmf Mattias Kipper. Kopparslagare.
 
fm Maria Elisabet Wahlström. Född 1732-10-16 i Kristianstads Heliga Trefaldighet (L). [15] Död 1798-04-06 i Kristianstads Heliga Trefaldighet (L). [15]    
 
   
 
Kristina Fredrika  Iversson 1781-1841

m Kristina Fredrika Iversson. Född 1781-03-21 i Jakob och Johannes församling. [19] Död 1841-06-25 i Jakob och Johannes församling. [20]
Gottlieb   Iversson 1750-1813

mf Gottlieb Iversson. Född 1750-05-11 i Malmö Sankt Petri (M). [21] Död 1813-09-21 i Jakob och Johannes församling. [22] Hovschatullmakare, stadsmajor i Stockholm.
Olof   Iversson d.y 1705-1782

mff Olof Iversson d.y. Född 1705 i Malmö Sankt Petri (M). [23] Död 1782 i Malmö Sankt Petri (M). [24] Snickareålderman i Malmö Sankt Petri (M).
mfff Johannes Iversson. Tunnbindare i Malmö.
 
mfm Margareta Persdotter Jakobsson. Född 1708 i Malmö Sankt Petri (M). [23] Död 1802 i Malmö Sankt Petri (M). [24] mfmf Per Jakobsson. Borgare i Malmö Sankt Petri (M). [25]
 
 Elisabet Maria Bülau 1750-1814

mm Elisabet Maria Bülau. Född 1750-05-07 i Tyska Sankta Gertrud (AB). [26] Död 1814-07-25 i Jakob och Johannes församling. [27]
mmf Johann Hinrich Bülau. Född 1715-07-28 i Eutin, Schleswig-Holstein, Tyskland. [28] Död 1779-09-17 i Tyska Sankta Gertrud (AB). [29] Furstlig hovmusiker, kom till Sverige 1743.
mmff Der Älteste Bülau. ?.
mmfm Fräulein Gevert.
 Maria Margaretha Gevert 1710-1787

mmm Maria Margaretha Gevert. Född 1710-02-15 i Eutin, Schleswig-Holstein, Tyskland. [30] Död 1787-01-19 i Tyska Sankta Gertrud (AB). [31]
mmmf Jurgen Garlev Gevert. Född 1680. [20] Död 1739. [20] Furstlig hovmusiker i Lybeck, Tyskland.
mmmm Hedewig NN. Död 1728-05-19. [20]

Källor

  1. 2737.44.36200
  2. 169.39.26500
  3. 169.25.48600
  4. Hammar (!) 198.31.33300
  5. BoU Grangärde TL HR F2:15 sid 169
  6. 169.84.67600
  7. Jan Henrik Bergqvist
  8. 169.91.40500
  9. SSK 1978
  10. 169.88.53800
  11. 1446.11.93700
  12. 2737.57.17600
  13. 1446.8.45600
  14. 1446.33.19400
  15. Torbjörn Malm,
  16. 1446.9.68600
  17. 1446.43.64800
  18. 1446.7.19400
  19. Jakob och Johannes, Födde, 2737.44.36200
  20. Wolfgang Bülau maj 2014
  21. 1313.83.93400, 1313.353.6900
  22. http://www3.ssa.stockholm.se/databaser/oppnaarkiven/kyrkobok/K076.pdf
  23. Hjördis Rappe 2013
  24. 1313.356.37500
  25. 1313.83.93400
  26. Tyska Sankta Gertrud CI:2 (1735-1811) Bild 107 / sid 203
  27. http://www3.ssa.stockholm.se/databaser/oppnaarkiven/kyrkobok/K076.pdf sid 295
  28. Wolfgang Bülau juni 2014
  29. FIa:1 (1747-1791) sid 123
  30. W WOB (wolfgang196@yahoo.de)
  31. FIa:1 (1747-1791) sid 149

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister