Bonde på Kärrsgården, Backa (O).
Född 1860-01-23 i Backa (O).
Död 1916-08-12 i Backa (O). [1]

Brukade Kärrsgården som var belägen i Backa på båda sidor om Lillhagsvägen, inte långt från nuvarande Brunsbo. Den var ett typiskt exempel på en gård i Backatrakten, den omfattade ca 29 tunnland.

- Det är ju märkligt egentligen att det finns så lite i muntlig tradition om Johan Albert, funderar Lennart när vi en dag försökt luska fram minnen som förmedlats om dennes förfader. Johans barn berättade väl helt enkelt inte särskilt mycket om sin far för sina egna barn. Inget av barnbarnen hade heller några egna minnen av sin farfar eller morfar - Johan dog 1916 några år före första barnbarnet. Inte heller har Ida som dog 1918 kunnat lämna några direkta minnesbilder till barnbarnen.

Några minnesbilder finns från Frans Bergman som med sin hustru Ida umgicks med Johan och Ida. Frans var äldre bror till Emma, gift med Otto Tingdal.

- Ja, han var ju intensiv och skulle alltid ha mycket att göra, berättar Frans. Gården räckte inte till för honom. Han var aktiv i vägföreningen, i Jordbruksbanken och var ofta anlitad som auktionsutropare. Snabbt skulle det alltid gå berättar Frans vidare. Jag minns att jag frågade om han var trevlig. Frans som ogärna sa något negativt om något drog lite på svaret och antydde att han nog kunde vara svår. - Men Ida var väldigt snäll, tillade han. Initiativrik måste han ha varit. Det var han som i början av seklet anlade en handelsträdgård på Kärrsgården. Göteborgs växande befolkning behövde grönsaker och potatis och Backajorden var känd för sin bördighet och Backabönderna följdenligt också för att vara mer välbärgade än sina kollegor på övriga Hisingen. Om Johans skolgång vet vi inget. Men fadern Carl Andersson, född 1820, var ledamot i tidens skolnämnd - Frans, född 1876, minns honom när han inspekterade Frans småskola -, Och brodern Otto utbildade sig till skollärare så troligtvis har Johan också fått någon skolutbildning förutom de första sex åren. Hans bevarade brev till sonen John 1910 - en raritet och den enda riktigt levande hälsningen från Johan - vittnar om en god uttryckningsförmåga. Han har en personlig stil vilket skvallrar om en folkhögskoleutbildning än en formell utbildning. Mellan raderna kan man utläsa något om patriarkens drag. Han klandrar John för att han inte kommit hem till Isedors förlovning och inte heller meddelat detta i förväg. Han berättar om arbetet på gården, om torka och hur arbetet med tröskningen blev försenat eftersom drängen Otto firat, blivit tagen av polisen och fått sova över där och han antyder att om John är intresserad av en viss Hilma vore det nog inte omöjligt för han har tyckt sig märka att hon nog är intresserad av John. "Ja, nu gör du som du vill med du vet att möjligheten finns", sammanfattar han. Att Olga skall åka till Tyskland och arbeta för en läkare berättar han mer som en bisak - lite märkligt för det borde ju vara lite uppseendeväckande att enda dottern skulle jobba utomlands. Han nämner inte något om Ida i något av breven. Kanske att Johan inte intresserade sig så mycket för sina kvinnliga familjemedlemmar. Inte märkligt med den tidens könsroller….. Bestämd var han nog. Min far berättade historien om när Gunnar Tingdal kom hem efter någon tid i Uppsala och berättade för sin far att han inte var säker på att han trodde att Gud fanns. Johan gav honom en rejäl örfil så han flög in i köksväggen och sa: - Så pratar vi inte mer om det. När Johan och Ida dog var det en bred svart kant kring inbjudningsbrevet till begravningen. Sedan var den att ju betydelsefullare en person var desto bredare sorgkant. Så barnen måste ha ansett att deras föräldrar var mycket betydelsefulla i samhällets ögon. Graven var ju också imponerande - omedelbart till höger om Backa Kyrka, betydligt högre upp än pappa Carls och mamma Olenas längre ner i backen. Det får man förmoda att Johan Albert bestämt själv. Johan skickade i alla fall alla sina barn - de sju som blev vuxna - till vidareutbildning. Isedor och John gick på Grebbestads Folkhögskola, Otto och Olga på Billströmska, Ernst på Schartaus handelsskola och Ivar och Gunnar på gymnasium och sedan gick de vidare till militärutbildning, akademiska studier, Ulltuna och Alnarp. Ja, det är väl ungefär vad som kan skönjas mellan raderna och via de få minnesbilderna.

(Nedtecknat av Birgitta Tingdal)


 

Levnadsbeskrivning

Anfäderna för de båda släktgrenarna Johan Albert och (stående) lillebror Otto Herman


Övre raden från vänster: Isidor, John, Olga, Otto

Nedre raden från vänster: Gunnar, Ida, Ivar, Johan, Ernst


Tingdalsbröderna 1953 (Red gissning: Isidors 70-årsdag)

från vänster Ivar, Gunnar, Otto, Isidor, Ernst och John.



Kungstorgets nordöstra del i mitten på 1800-talet. På torget trängdes hästar, vagnar, bönder och kunder. På kärrorna låg grönsakerna buntade.

(ur Backa socken av Kerstin Lychou).


Gifte och barn

Gift 1882-09-12 i Backa (O) [2]

Ida Maria Jannesdotter. Född 1856-06-27 i Nr 1:5, Dubberöd, Backa (O). [3]
Döpt 1856-08-03 i Backa (O).
Död 1918-07-19 i Backa (O).
Gården Dubbered i Backa socken var hennes föräldrahem och var kronogård under 1650-talet fram till 1719. Gårdsnamnet har under årens lopp varierat från Dubberödh, Dubberööd till nuvarande Dubbered. Se även separat text gårdsnamn Dubbered.

Otto Lechard Tingdal. Arrendator på Kärrsgården, Backa (O).
Född 1884-10-26 i Kärrsgården, Backa (O).
Död 1967-03-19 i Kärrsgården, Backa (O).

Otto hade smeknamnet Limpegubben i syskonkretsen. Han genomgick den Billska (Billströmska) Folkhögskolan på Tjörn. Han blev Kärrsgården trogen under hela sin levnad med undantag för de tolv första gifta åren (c:a 1910-1922) med hustru Emma på Bällskär Nordgård. Efter mamma Idas bortgång 1918 fick han från 1921 arrendera fädernegården av dödsboet för att efterhand lösa ut syskonen.

------------

Ur "Natur och folk i Backa på Hisingen":

Otto var tredje generationen av släkten på gården. Med tiden löste han ut sina sex syskon och blev ensam ägare.

Till en början drevs enbart jordbruk med spannmålsodling och djurhållning. Det fanns 14 kor, 3 hästar, höns och gris på gården. Tre drängar och tre pigor var anställda. I lönen ingick kost och logi. Lönerna på den tiden var inte särskilt höga. Därför försökte tjänstefolk komma till gårdar, som hade namn om sig att ha god mathållning. Och det hade Kärrsgården. Alla, både husbondsfolk och anställda, åt gemensamt i köket.

Arbetsdagarna var långa. Man började redan klockan sex på morgnarna. Då bjöds det på kaffe. Vid åttatiden var det stor frukost med t ex stekt potatis och fläsk. Klockan tolv åt man middag, och efter det fick man ta sig en middagslur. På eftermiddagen vankades det stora smörgåsar med pålägg till kaffet. Slutligen serverades kvällsvard bortåt sjutiden.

Sommartid skulle korna ut på bete. De drevs längs landsvägen till Ringön vid Ringö kanal. Dit körde sedan några av de kvinnliga anställda med häst morgnar och kvällar för att mjölka. Mjölken såldes dels hemmavid till kunder, som kom och hämtade både morgnar och kvällar.

På ängsmarken på andra sidan järnvägen hade man slåtter. Långt ifrån allt hö, som skördades där, gick åt till de egna djuren utan en hel del såldes.

I början av 30-talet övergick verksamheten på Kärrsgården i likhet med de flesta andra gårdar alltmer till odling av grönsaker och bär. Flertalet kor såldes. Istället byggdes växthus och en ansenlig mängd drivbänkar. En trädgårdsmästare anställdes. I växthusen odlades gurka och tomater. I den stora bänkgården hade man meloner och en sådan exklusivitet för den tiden som kronärtskockor. På friland fanns stora arealer med sallat, purjolök, blomkål, morötter, rödbetor och potatis. Inför jul såldes delikat brysselkål och grönkål. Mängder av persilja och dill buntades. Ett stort jordgubbsland hörde också till. I fruktträdgården stod ett tjugotal träd.

Varje lördag från vår och ända fram till jul spändes en häst för vagnen som var tungt lastad med trädgårdsprodukter. Så bar det iväg till den förhyrda platsen på Kungstorget. Dessutom kom det kunder från stan ut till gården under veckan och köpte purfärska grönsaker. Även försäljning i parti förekom. Otto Tingdal var speciellt känd för sina goda inläggningar av saltgurka. Det stod stora tunnor med inlagd gurka i källaren.

Otto var själv inte så mycket sysselsatt på gården under sin krafts dagar. På morgonen gav han order för dagen till sin hustru Emma, innan han gav sig iväg till något av sina många uppdrag. Han var vice ordförande i Göteborgsbygdens vägstyrelse och styrelseledamot i Göteborgs och Bohus läns sparbank, vidare ordförande i Elektriska Distributionsföreningen i Backa-Tuve, ordförande i Västra Sveriges Frukt- och Grönsakscentral plus andra kommunala och politiska uppdrag.

På äldre dagar, när hans uppdrag minskade successivt, arbetade han från bittida till sent i odlingen på gården, Efter Ottos död 1967 såldes gården till kommunen. Mangårdsbyggnaden har rivits, men en del av ladugården står kvar. Fruktträden vittnar om att här en gång levde och verkade idogt folk. En del av den goda, välbrukade jorden avsattes till jordbrukslotter, som garanterat måste ge fina odlingsresultat.

Enligt stadsplanerarna skall en väg få namnet Tingdals gata. Den kommer att gå mellan de forna växthusen och den gamla fruktträdgården (Red anm: Löftet infriades våren 2011).

----------------------

Otto var en storvuxen kommunalman. När det skulle göras nya bänkar i Backa kyrka fick Otto provsitta dessa med resultatet att de blev extra djupa. [BHF]

-----------------

Birgitta Tingdal, Ottos sondotter, berättar:

Jag minns farfars ögon. Sorgsna, snälla. Han gick med träskor lite lunkande. Hade ofta hängslen och en grå väst med svart-och grårutig baksida. Ibland hade han en sliten mokkaväst med grå rygg.

När vi var och hälsade på om söndagarna pratade han med far. Mor pratade med farmor. Vi barn fick roa oss själva. Vi tittade i Behms naturlexikon på fåglarna, lejonen och tigrarna. Tigrarna var roligast. Ibland fick vi titta i Dorés illustrerade Bibel men bara om vi var mycket försiktiga. Så det var vi. Jag kunde knappast tänka mig något värre än att någon sida i Doré skulle bli förstörd. Jag minns särskilt bilden till Varde ljus och när Isak skulle offra Jakob.

Farfar var ett begrepp på rejält tvågenerationers avstånd. Ändå utstrålade han snällhet. En gång när jag just lärt mig läsa var vi på utflykt och jag såg en skylt där det stod GLAS. Jag var nästan säker på att det inte betydde glass men jag tänkte att om jag fick farfar att gå med dit så är det nog glass i alla fall för annars skulle han inte bry sig om att komma med. Jag tjatade försiktigt och farfar tog mig i handen och gick med fast han naturligtvis hela tiden visste att det var ett glasmästeri.

Farfar talade långsamt och lite knarrigt. När vi bodde över på Kärrsgården på Hisingen läste han alltid kvällsandakter ur någon svart schartauansk andaktsbok. Jag förstod överhuvudtaget ingenting och var alltid rädd att han skulle fråga mig något om vad han sagt. I kyrkan sjöng han högt med gammalmansstämma.

Jag visste att farfar varit periodare tills far gifte sig 1947. Det spelade aldrig någon roll. Det var nästan som en intressant saga. Först senare förstod jag att våra regelbundna besök på söndagarna kanske också skulle bidra till att ge honom lugn och regelbundenhet och hindra till återfall.

Farfar var generös. När jag hade namnsdag och var sju år fick jag en Rosenthalkatt, naturligtvis en alldeles för påkostad namnsdagspresent för ett så litet barn. Men farfar hade förstått att jag tyckte om kattor och skulle det vara presenter skulle det vara rejält eller inte alls. Han bjöd gärna på kalas, stort och rejält och påkostat.

Man skämtade inte med farfar men log lite åt hans egenheter. Han hade svårt att hålla hemligheter och berättade gärna i förväg varför han köpt en viss julklapp till mor. Han kunde inte vara utan sitt snus. När vi var på väg till hans 75-årskalas på Vita Bandet blev han plötsligt alldeles tyst och sa till far att vända. Han hade glömt sitt snus. Och det gick inte att fira födelsedag utan det.

Jag anar hans alkoholism i hans snälla sorgsna ögon men jag vet inte orsaken. Det visste nog inte han heller. När far i vuxen ålder talade med honom om hur det varit under uppväxten, hans hot mot far och farmor, hans obehärskade humör sa han efter en lång stunds tystnad: "Den mannen känner jag inte."

Det var svårt för mig att tänka mig farfar som obehärskad. Han var alltid otroligt lugn och balanserad och otroligt behärskad. Men det var kanske just det han inte var. För farfar var den en självklarhet att engagera sig i samhället och andras problem. "När man har vad man behöver är det ens förbannade skyldighet att hjälpa de andra", sa han. Förbannade var inte något negativt, det var mest en stark understrykning. Att hjälpa var inte ett val, det var ett axiom, överhuvudtaget inte förhandlingsbart. Han var förtroendeman i bankstyrelser, vägföreningar, satt i landstinget och var aktiv i olika kyrkliga sammanhang. När Backa församling skulle bygga ett nytt församlingshem var farfar där, nära 80 fyllda, och körde jord i skottkärra.

Därför efterlämnade han ett mycket gott namn i trakten och förmedlade känslan att det något stort att vara barnbarn till Otto.

Som gammal bonde och trädgårdsmästare arbetade farfar tills han dog. När han var över 80 var han fortfarande uppe på taket och lade om tegelpannorna på ladan.

Han hade det svårt sedan farmor dött 1965. Knappt två år senare ramlade han nedför trappan på Kärrsgården. Hjärnblödningen slog ut honom totalt. De sista månaderna låg han på sjukhus, helt i sin egen värld, avmagrad och tunn med ihåliga ögon.

-------------------

Brorsonen Lennarts minnesbilder (nedtecknade av Birgitta Tingdal):

Farbror Otto övertog Kärrsgården. Han gifte sig med Emma Olausson i Bällskär och bodde i svärföräldrarnas Nordgården till 1921 då familjen med nyfödde Carl Johan och storasyster Signe-Märta flyttade till Kärrsgården.

Otto var duktig bonde och trädgårdsmästare och hade en fast torgplats på Kungstorget. Han var aktiv i Vägföreningen och i en av bankstyrelserna och satt i landstinget. Under några år hade han problem med alkohol. Signe-Märta berättar att han fick sprit som medicin när han omkring 1920 hade en släng av Spanska Sjukan. Kanske var det därför han blev beroende. Det var oregelbundna perioder som förstås frestade på både barnen och Emma som fick ta stort ansvar för gården. Dessemellan skötte sig Otto klanderfritt och har ett mycket gott rykte som rättvis och rättrådig.

De sista 30 åren övervann han sina alkoholproblem. Han ägnade mycket tid åt sitt kyrkliga engagemang. Ett av hans sista projekt var att genomdriva uppförandet av Backa Församlingshem. Han klagade på de andra kyrkobröderna som inte tog i särskilt mycket när de gjorde sina frivilliga dagsverken vid församlingshemmet.


Karl Isidor (Isse) Tingdal. Agronom, kapten i reserven.
Född 1883-07-08 i Backa (O).
Död 1964-08-17 i Göteborg.
Begravd i Backa (O). [4]

Efter genomgången folkskola fortsatte Carl Isidor på Grebbestad folkhögskola. Vid 18 års ålder fick han anställning 1901 som jordbrukselev på en gård i Alnarpstrakten i Skåne. Han fortsatte sedan sina jordbruksstudier vid Ultuna i Uppsala. Därefter följde utbildning till reservofficer vid Fältjägarregementet i Östersund (I5). Efter att ha fullföljt Ultunastudierna fick han anställning som husdjurskonsulent vid Hushållningssällskapet i Östersund. En anställning som varade till pensioneringen 1948. Under andra världskriget deltog han mycket aktivt i länets kristidsorganisation.

Efter pensioneringen flyttade han tillbaka till Göteborg och är begravd på Backa kyrkogård.


John Algot Tingdal. Agronom.
Född 1885-11-11 i Backa (O).
Död 1959-02-05 i Vänersborg (P).
Begravd i Västra Tunhem (P).

Sonen Lennarts minnesbilder (nedtecknade av Birgitta Tingdal):

Pappa John gick både på Grebbestad, Ulltuna och Alnarp, gjorde lantbrukspraktik i Varpnäs i Danmark och fick stipendium att studera mossjord på Jylland.

Han drabbades i ungdomen av en svår olycka då benet närmast krossades av ett vältande hölass.

- Det gick väl lite fort den gången också, reflekterade Frans, svägerskan Emmas äldre bror, som ofta brukade påpeka hur snabba och intensiva Tingdalsbröderna var.

Läkarna på Sahlgrenska hotade med amputation men John vägrade. Istället gjorde en läkare ett experiment men elfenbensinlägg i benet och John kunde gå igen.

Han gifte sig 1915 med Tora, en vän och vacker men sjuklig kvinna. En kort tid därefter fick John ett brev från sin far Johan Albert som ville skicka honom till en gård i Gläborg där ägaren var skyldig Johan Albert pengar. John skulle sköta gården tills skulderna var betalda. Så John och Tora gav sig iväg.. Sedan blev det Onsjö i några år och Forstena Kronogård (fältmarskalken Lennart Torstensons gård) i tio år innan han blev domänintendent i Vänersborg och inspektör av Kronans gårdar.

John var bestämd såväl som arbetsledare som far.

- Jag lärde mig att det far gör är rätt, men flyttade hemifrån i tid för att inte behöva börja ifrågasätta det.

Lite humor hade han allt. När kusin Anders en sommar bodde hos oss försökte han rymma från pappas hårda arbetsregemente. Men det bar sig inte bättre än att han mötte pappa som kom i bil på vägen. Och under samtalet undslapp det Anders att han var på väg att rymma. - Då är det väl bäst att du kommer hem och äter först, sa pappa. Och Anders åkte med tillbaka och stannade kvar.

Även kusin Carl-Johan berättade också ofta livfullt om sin och kusin Jans hårda tid uppe hos deras farbror.


Olga Lovisa Tingdal. Född 1886-12-11 i Backa (O).
Död 1939-05-10 i Tossene (O).
Begravd i Hunnebostrand (O).

Lennart Tingdals minnesbilder (nedtecknade av Birgitta Tingdal):

Faster Olga måste ha varit en driftig kvinna som både tog sig till Billströmska och sedan till Aachen före Första Världskriget. Hemkommen blev hon inbjuden till faster Augusta som också bl.a. inbjudit Olgas syssling Johan Petter Mattson. Och tycke uppstod och Olga blev bondmora på Uleberg och sjubarnsmor.

- Vi var bara på deras gård någon gång. Far och Johan Petter kom inte så bra överens. Dessbättre fick vi kusiner en mycket bättre kontakt så småningom.

Lena Cherif februari 2017:

Elin o Stina berättade ju alltid om min farmor att hon var mycket snäll. Hon var djupt religiös, och vi barnbarn fick gå till kyrkan varje söndag, hela vår barndom. Olga Lovisa hette hon, hon led av astma och diabetes, och var ofta hos dem i Göteborg för att få luftombyte. De berättade också att hon och faster Augusta, deras mamma, gick på lokal och drack rödvin o rökte cigarr. Det var efter att de varit på Stora torget (tror det är nuvarande Gustaf Adolfs torg) o köpt grönsaker. Din farfar sålde ju grönsaker där. För mig var det lite tabu o spännade att höra. Två damer som rökte o drack vin, men vinet skulle vara bra, när hon hade diabetes. Det fanns ju inte insulin på den tiden.


HENRIK GUNNAR TINGDAL. Lektor i latin och grekiska vid Strängnäs högre allmänna läroverk.
Född 1888-09-20 i Backa (O). [5]
Död 1971-06-06 i Strängnäs domkyrkoförs (D).

Brorsonen Lennarts minnesbilder (nedtecknade av Birgitta Tingdal):

Farbror Gunnar blev student, filosofie doktor , hedersdoktor och avhållen lektor i Strängnäs som gärna undervisade problemelever privat i sin egen roddbåt. För det blev han ihågkommen med tacksamhet av många elever.

Villan på Skogsvägen var ett improviserat hem. Jag minns hur faster Märta glömde ta av förklädet när hon skulle med och träffa biskopen och hur Gunnar brukade komma in i köket och fråga om det blev middag någon gång eller om Märta hade kommit på något annat att göra.

Jag minns också historien om hembränningsapparaten. Gunnar hade råkat i klammeri med rättvisan för hembränning som han ansåg vara en självklar medborgerlig rättighet. Inför rättegången bad han maskinist Tapper på T2 svetsa om hembränningsapparaten till ett mindre och lagligt format. Denna lagliga variant visade sedan Gunnar stolt upp i rätten och blev därmed frikänd.

----------------

Red anm: Vi som är mer närstående till Gunnar uppfattar historien om hembränningsapparaten som rätt osannolik. En i och för sig rolig grej som rimligen syftar på någon helt annan person. "Maskinist Tapper på T2"?? = Göta trängregemente Skövde?

Ernst Orvar Tingdal. Född 1890-01-29 i Backa (O).
Död 1973-01-11.
Begravd Vansbro W.

Brorsonen Lennarts minnesbilder (nedtecknade av Birgitta Tingdal):

Jag minns farbror Ernst mest för hans omsorg och intresse för andra och kalasen med de glada släktingarna. Glättig och lättsam var han. Han gifte sig med Hildur 1917 och de bodde på Kärrsgården i huset mittemot manhuset till 1927.

-------------------------


Hugo Natanael Tingdal. Född 1891-10-25 i Nr 1:12, Kärrsgården, Backa (O).
Död 1898-07-14 i Nr 1:12, Kärrsgården, Backa (O). [6]

Fritz Ivar Tingdal. Född 1893-12-21 i Backa (O).
Död 1962-02-09 i Skärv (R).

Lennarts minnesbilder (nedtecknade av Birgitta Tingdal):

Farbror Ivar, minstingen i syskonskaran, gick sina egna vägar. Han tog studenten, gick Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm, var svensk mästare i fäktning flera gånger, deltog i OS 1936 och underhöll sina vänner med gymnastikuppvisningar på hästryggen.

Han var lärare i armén och hamnade så småningom på T4 i Hässleholm. På besök hos min pappa John 1938 övertalade han honom att jag skulle in i militären. Jag ville visserligen bli arkitekt men det blev inget med det utan jag hamnade också senare samma år i Hässleholm och så småningom på T2 i Skövde där Inga snart skulle börja jobba. Och så gick det som det gick….

Ivar gifte sig med Alva, en tuff dam som emigrerat till USA med man och barn men fått slita hårt med städjobb och matlagning för att betala makens överdådiga sällskapsliv. Till sist blev hon trött på det, lämnade familjen och reste hem. Ivar och Alva träffades och de gifte sig . Alva arbetade på UD i Stockholm. Hon gillade alltid fina titlar och att umgås bland förnämt folk Men hon var mycket rar och varm.

Ivar kom till T3 i Sollefteå. Efter pensioneringen övertog han och Alva så småningom Bruksvallarnas turisthotell. Efter ett tag gick det inte så bra. Ivar var ju ingen praktisk man.

Dessutom började han få en del mildare psykiska besvär. Han fick vårdas på sjukhus – antagligen någon form av panikångest. Alva brukade berätta att han alltid måste ha henne med och att han aldrig vågade vara ensam.


JOHAN ALBERT KARLSSON (C:SON TINGDAL). Född 1860-01-23 i Backa (O). Död 1916-08-12 i Backa (O). [1] Bonde på Kärrsgården, Backa (O).
KARL   ANDERSSON 1820-1894

f KARL ANDERSSON. Född 1820-11-23 i Kärrsgården, Backa (O). Död 1894-08-23 i Kärrsgården, Backa (O). [7] Nämndeman, bonde 1/6 (1:12) på Kärrsgården, Backa (O).
ff ANDERS NIKLASSON. Född 1784-08-21. [8] Död 1852-06-03 i Kärrsgården, Backa (O). [9] Bonde på Kärrsgården, Backa (O).
fff NIKLAS OLSSON. Född 1720 (osäkert) i Backa (O). [10] Död 1798 (boU 27/2 1799) i Backa (O). [10] Bonde mellan 1769 och 1798 på Kärrsgården, Backa (O).
ffff Olof . Född beräknat 1700. Fiktiv anfader i väntan på mer information.
 
ffm Kerstin Eriksdotter. Född 1752-01-17 på Tingstad Tjörbogården, Backa (O). [8] [11] ffmf Erik Persson. Född beräknat 1710 i Tingstad Tjörbogården, Backa (O). [12] Död omkring 1772. Bonde i Tingstad Tjörbogården, Backa (O).
ffmm Karin Nilsdotter. Född 1712. [11] Död 1796-10-16 i Tingstad Tjörbogården, Backa (O). [11]
fm Johanna Larsdotter Hellström. Född 1781-08-18 på Jönsegården, Lundby (O). [13] Död 1857-12-08 på Kärrsgården, Backa (O). [14] fmf Lars Hellström. Född 1754. Död 1806 på Jönsegården, Lundby (O). [15] Sannolikt färjkarl över Göta älv.
 
fmfm Britta Larsdotter. levde 1799 i Lundby.
fmm Katarina Andersdotter. Född 1749 på Jönsegården, Lundby (O). [16] Död 1825 i Lundby (O). [17]  
 
m Olena Hansdotter. Född 1822-11-09 i Tingstad Storegården, Backa (O). Död 1890-04-29 i Kärrsgården, Backa (O). [7] mf Hans Larsson. Född 1784-10-20. Död 1875-12-31 i Tingstad Storegården, Backa (O). [18] Bonde i Tingstad Storegården, Backa (O).
mff Lars Hansson. Född 1752-11-05 i Tingstad Storegården, Backa (O). [19] Död 1810. Bonde i Tingstad Storegården, Backa (O).
mfff Hans Månsson. Bonde 1770 i Tingstad Storegården, Backa (O). [20]
 
mfm Anna Andersdotter. Född 1758. Död 1813 i Tingstad Storegården, Backa (O). [21]  
 
mm Johanna Eliasdotter. Född 1791-03-18. Död 1834-08-25. mmf Elias Olofsson. Född 1758-03-16.  
 
mmm Britta Berndsdotter. Född 1752-12-27.  
 

Källor

  1. SDB
  2. GiD 868.4.23100
  3. Ernst Tingdal
  4. Lennart Tingdal
  5. Hfl 1886-97
  6. Dödbok 1898
  7. Backa F:1
  8. Hfl 1802-19
  9. BoU 1852:236
  10. Scrappa.nu
  11. Hfl 1795-98
  12. Anna Carlsson (mtl)
  13. Rolf Eknefelts websida
  14. 868.1004.62400
  15. peo.widing@comhem.se
  16. 798.34.68200
  17. Rolf Eknefelt
  18. Backa BI:2
  19. Hfl 868.1001.9700
  20. Bohus taxeringslängd 1715
  21. BoU 1813:140

Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister